Colonnata och Florens

Vår sista morgon i Levanto! Vi checkar ut från Hotel Dora, och tar en sista tur runt staden. Vi går upp till den gamla borgen Castello San Giorgio och beundrar den randiga kyrkan Chiesa di Sant'Andrea från 1200-talet. Kyrkan är randig för att den är byggd av olika slags marmor. Trappor upp och trappor ned, vi verkar älska trappor! Vi tar turen ned mot stranden och upptäcker nu att det även finns en stor sandstrand i Levanto. Det hade vi missat helt!

Vi går tillbaka till bilen och åker upp till ett litet jordbrukskooperativ en bit upp i backen. De säljer egenproducerade varor, och vi köper med oss varsin rejäl 2-litersflaska med olivolja hem. Lite pesto och marmelad slinker också med. http://www.coopagricoltorilevanto.it/

Nu lämnar vi Ligurien och åker in i norra Toscana. Vi har hört att det ska komma mycket fin, bländande vit marmor från trakterna häromkring, marmorbrotten ligger i Carrara, men vi har luskat reda på att det ska finnas en lite by, Colonnata, varifrån man har en bra utsikt över marmorbrotten. Så vi tar oss dit, byn ligger högt uppe i bergen, smala serpentinvägar leder oss upp, upp, upp. Vilken magnifik utsikt! Men det kittlar rejält i magen när man tittar ned för stupen vid vägkanterna... inte mycket till räcken, och inte mycket plats att mötas. Långt uppe på toppen av bergen ser det ut att vara snö, men det visar sig vara de helt vita, öppna gruvorna där marmorn bryts. Maffigt!

Colonnata är en gammal liten by, vi upptäcker snart att det inte bara är marmorn som gjort den känd, utan snarare "Lardo di Colonnata", en delikatess som gjorts här sedan romartiden. Det är helt enkelt fläsk-späck/fett, som man saltat och kryddat med bl a rosmarin, och lagrat i marmorgrottor minst ett halvår. Den skivas tunt, tunt och äts som skinka, typ. Det säljs precis överallt här, och även några marmor-souvenirbutiker finns. Mycket marmor i hela staden, i trappor, statyer, golv.

Vi går runt lite och hittar ett litet charkuteri där de även säljer mackor. http://www.larderiailpoggio.it/ Vi testar såklart att äta Lardo, smakar riktigt gott och nästan smälter i munnen. Mmm. Härifrån uteserveringen har vi perfekt utsikt över en del av marmorbrotten. Det sprängs och jobbas för fullt där uppe. Vi ser lastbilarna som åker smala, slingriga sick-sackvägar uppför berget för att hämta marmor, och när de åker ner... jisses, vilka skickliga förare! Flaken är tungt lastade med stora marmorblock eller kross, och det är så brant att de inte kan ta hårnålskurvorna med en gång, utan de måste köra fram, backa, köra fram lite till, backa, och sen har lastbilen kommit i rätt position för att ta sig ner en bit, tills nästa kurva då det är samma sak. Vi satt och tittade på detta fascinerande skådespel en bra stund innan det kändes som att det var dags att röra sig igen. Florens väntar på oss!

Vi åker längs med A11 genom Toscanas böljande landskap och kommer fram till Florens på eftermiddagen. Stekande sol och 42 grader varmt i skuggan! Vi lyckas hitta ett parkeringshus nära centralstationen, och tänker ta taxi in till hotellet. Men det visar sig vara längre än vi trott till taxiplatsen utanför stationen - vi traskar flämtande på med våra hyfsat tunga sportbagar. Och sen så var det givetvis kö till taxibilarna, rättvist förstås så det var bara att vänta på sin tur. Till slut får vi tag i taxin och åker in i centrala Florens. Här är avstängt för obehörig trafik, och det kändes faktiskt rätt ok att slippa köra tunt bland alla gränder och enkelriktade gator. Snart blir vi avsläppta vid huset där vi ska bo, gatan heter Via Dante Alighieri, och alldeles bredvid ligger Chiesa di Dante/Dantes hus. Mycket Dante! Vilket hus vi ska bo i, och vilket läge! Bara ett kvarter från Doumo, och nära Piazza Repubblica - så centralt det bara kan bli! Huset är gammalt (från 1200-talet!) och imponerande, vi går in genom den stora, tunga dörren och förstår att våningen vi ska till ligger allra högst upp. Hissen är pytteliten och mycket charmig, vi använder den till väskorna och tar trapporna istället. Efter lite letande hittar vi ägaren till lägenheten, signor Sani, en trevlig asiatisk herre som guidade oss runt i den stora lägenheten vi bokat. Helt underbart med synliga takbjälkar, enorm utsikt, vackra badrum och sköna sängar. Det fanns ett litet pentry med bl a tvättmaskin. Vi hade bara bokat en natt, men kände direkt att vi ville bo en natt till, och det var absolut inga problem att boka det! http://www.sanibnb.it/english/index.php

Vi går ut i stadens vimmel, målet är Piazza Leonardo, varifrån man ska ha en fantastisk utsikt över floden Arno och de gamla broarna. Vi går först en liten runda i staden, tar en öl på en uteservering (och inser vilken otrolig prisskillnad det är på att stå vid baren och dricka det man beställt, mot att sätta sig vid ett bord och beställa), går sedan vidare ned till bron Ponte Vecchio. Den kända bron över Arno är från 1300-talet, har alltid varit en plats för handel, och enligt sägnen tyckte hertig Medici att lukten från slaktbodarna var så outhärdlig, att han bestämde att bara juvelerare och guldsmeder fick bedriva handel där - och så är det än idag! Över handelsbodarna går Vasari-korridoren, en täckt gångväg mellan olika palats i Florens. Vi fotar och kollar in turistvimlet, tar några selfies och spanar i skyltfönstren på allt fint.

Vi går vidare och passar på att ta en gelato på vägen. Vi ser en massa vanliga vägskyltar, som är dekorerade lite mer ovanligt och mycket humoristiskt. Skyltarna syns på många platser, och vi hittar en liten butik/utställning där konstnären själv (Clet Abraham) säljer stickers och tavlor med de roliga skyltarna. Tydligen så har han under flera år nattetid smugit omkring och satt på dekaler och målat på skyltarna. Numera är hans streetart accepterat av myndigheterna, det har blivit en slags turistattraktion och är tydligen välkänt. Superkul! https://www.facebook.com/clet.abraham https://www.facebook.com/pages/CLET/108974755823172?sk=timeline

Torget vi ska till ligger uppe på en kulle (förstås, eftersom det är en utsiktsplats) och det blir många, många trappsteg innan vi är uppe. Härifrån har man verkligen underbar utsikt över Florens, och här står också Michelangelos staty David (fast vi fick reda på att det är en kopia - originalet förvaras tryggt i ett museum). Davidsstatyn är förresten gjord i finaste vita Carraramarmorn! Det är visst inte bara vi som har upptäckt torget, det kryllar av folk här, man sitter på trapporna o njuter av solens sista strålar eller tar kort på Florens och Arno med broarna. Klart vi gör likadant!

Vägen ner tar vi genom en rosenträdgård (verkar faktiskt vara en kortare väg än den vi tog upp) och vi går tillbaka till vår lägenhet för att byta om och gå ut och äta middag. Vi letar lite efter bra restauranger på vägen, men bestämmer oss för att följa en rekommendation på Tripadvisor. Vi bokar bord online och beger oss ut med karta i högsta hugg för att hitta dit. Restaurangen heter La Piccola Corte, och det verkar vid första anblick bara vara ett litet ställe med några få bord ute på gatan, en liten dörr o en disk innanför. Men vi blev överraskade när vi följde med in - det är stort och fullt med folk inne i restaurangen. Vi får varsitt glas spumante som välkomstdrink - trevligt! Vi hade läst att det skulle serveras mycket bra "Bistecca Fiorentina" här, en lokal specialitet bestående av en stor (500g!) T-benstek. Vi beställer varsin sådan som secondi, och till antipasti väljer vi att dela på två olika rätter med bl a ett stort fat med skinka och ostar. Husets vin blev det att dricka, och det var riktigt gott. När vi beställt maten, kommer en kock bärande på en stor, maffig ryggbiff i bit. Det är vårt kött! Puh vad mycket mat! Tyvärr orkar vi sedan ingen efterrätt, men blir bjudna på en liten Limoncello till avslutning. Vi betalar notan, för alla fyra, med all mat o dryck, blev det bara 128 Euro! Verkligen prisvärt! Eftersom vi har lite vin kvar i vinglasen, tar vi med dem och sätter oss utanför en liten stund. Supervarmt även så här sent på kvällen! Vi vandrar mätta och nöjda tillbaka "hem".