Amsterdam

Vi har nu bara ca en halvtimme in till Amsterdam, det är breda fina vägar med massor av filer så trafiken flyter på bra. Först åker vi till hotellet Hotel Atlantis, som ligger med bra läge i ett något lugnare område som heter De Pijp. Vi lastar av väskorna som vi ställer i deras bagagerum så länge, och frågar efter tips på parkering. Vi får två förslag, Stadion eller Rai. Parkerar man där och tar spårvagnen eller metron till city, så får man en rejäl rabatt sen på parkeringsbiljetten. Smart system, detta kallas Park and Ride (P+R) och finns i flera stora städer. Vi lämnar av bilen på Rai, lyckas fixa metro-biljetter och det går faktiskt rätt snabbt in till centralstationen.

Centralstationen är en gammal fin byggnad som liknar Rijksmuseum, de är båda ritade av samma arkitekt i slutet av artonhundratalet. Det är galet mycket folk här, det är roligt att bara gå och kolla på folkvimlet och alla charmiga, sneda hus. Vad som är mindre spännande är att känna braj-doften precis överallt, gissar att man vänjer sig och det är hur som helst inget att göra något åt såklart.

Vi har blivit rekommenderade ett ställe som heter Van Stapele Koekmakerij. Det är ett pyttelitet bageri som säljer en enda kaka, som tydligen ska vara amazing (en helt vanlig kaka, faktiskt)! När vi börjar närma oss ser vi folk stå lite här och där, vi går fram till bageriet som ligger i en liten smal gränd och inser att det är kö. Kör fortsätter på andra sidan gatan en bra bit, vi bestämmer oss för att ändå ställa oss o köa, det borde gå rätt snabbt väl? Men nej, här få man inte ställa sig. Sist i kön står en person från bageriet, som är där för att organisera upp det hela tillsammans med flera kollegor längre bort. Hon visar att kön fortsätter där borta, över bron, och på nästa gata med. När man kommer längst fram i en av köerna får man en biljett, som man sedan lämnar i slutet av nästa kö. Allt för att inte ställa till för mycket med köer som blockerar allt. "Men är kakorna verkligen så goda" hör vi någon fråga. Någon annan svarar "ja, de är väl värda att köa för!" Hmm, ja, de är säkert helt fantastiska, men vi omvärderar ändå vårt beslut att köa, det kommer att ta ett par timmar att komma fram känns det som, köerna är oändliga. Vi får tipset att beställa för avhämtning via hemsidan, om vi ska vara kvar i stan ett tag till så borde det finnas tider lediga. Men icke, det finns inget tillgängligt förrän flera dagar senare.

Vi går och letar upp ett annat fik, och hittar ett som visar sig vara jättebra med, De Laatste Kruimel. Vi sätter oss vid ett bord, beställer kaffe och måste ju såklart ta några kakor med, de ser jättegoda ut! In kommer stora, fina tallrikar dekorerade till tusen, bland annat med en levande ros. Kakorna är dessutom riktigt goda, så vi känner att det blev ett bra alternativ till att stå i kö till Koekmakerij. Mätta på socker går vi vidare, vandrar runt lite och sätter oss sedan på ett liten uteservering som visar sig vara ett mikrobryggeri som gör tre egna öl, De Bekeerde Suster. Vi tar in en av varje och fixar vår egen lilla ölprovning. En ofiltrerad witbier, en blond öl och en mörkare trippel. Kul att testa lite olika och annorlunda öl!

Vi går runt i Red Light District som är helt okej dagtid, man märker knappt att man ens är där - om man inte kollar alltför noga i skyltfönstren och om man tänker bort vad som finns bakom dem. Vi går upp mot Chinatown, nu börjar vi bli lite hungriga och funderar på fish and chips. Något ställe ett par kvarter bort verkar bra när vi letar i telefonen. Men oops vi hade inte kollat så noga, det är stängt... Vi går tillbaks och sätter oss på en bar bredvid en av alla kanalerna. Det blir gazpacho och mackor, funkar finfint det med.

Nu styr vi stegen mot Bar du Champagne, ett ställe jag spanat in redan hemma. Det ligger mitt i smeten i centrala Amsterdam, men verkar vara ett riktigt guldkorn. Vi slår oss ned i den lilla baren och diskuterar med de duktiga sommeliererna och hittar till slut en flaska som har det vi söker, en Fallet-Gorron Extra Brut. Brödig, frisk, med mycket smak av gula äpplen och senare persika. Vi pratar lite med båda sommeliererna och det visar sig att de båda använder Star Wine List jättemycket, vilket jag blir superglad att höra. Eftersom de även är listade i guiden hoppas jag såklart på att få deras vinlista på mejl snart. Visitkort byts. Bra att kunna "jobba" när man har roligt på semestern!

Sen går vi mot hotellet för att checka in, det tar ungefär en halvtimme. Vi passar på att relaxa lite på balkongen, tvätta av oss resdammet och sen går vi ut igen. Middagen ikväll blir på ett steakhouse, Day's StoneGrill 1870, som har mycket att välja på och man grillar vid bordet på en egen het stenplatta. Perfekt så att man själv får välja precis vilken stekgrad man själv vill ha. Vi börjar med en drink, och strax efter kommer maten in, kanske till och med lite FÖR snabbt? Men vi är hungriga så det är ingen fara. Vinlistan här hade inte mycket att välja på, det blir en Shiraz som funkar rätt okej men man hade ju önskat att man kunnat matcha det goda köttet med ett riktigt gott vin också! Well well, det får bli nån annan gång.

Promenaden till hotellet blir lite seg, tar visserligen bara fyrtio minuter nånting, men våra ben har jobbat hårt idag, tjugofem tusen steg säger telefonen! Vi går genom Red Light District och nu på kvällstid är det mycket mer olustigt att se all aktivitet i kvarteren. Även fast det kanske är kontrollerat och tillåtet och allt så är det ju inte ett bättre jobb för det. Och att se kunder gå in och ut på ställena - osmakligt till tusen. Vi går snabbt igenom och känner oss lyckligt lottade som inte har detta som arbetsplats.