Resebloggar från Travellerspoint

Italien - Grotta Gigante, Gorizia och skogsbrand

sunny 33 °C


Frukosten är bokad till klockan åtta, hemgjorda marmelader och nybakat bröd väntar på oss. Vi checkar ut och funderar på vad vi vill göra idag. Vi har bokat hotell i Gorizia ikväll, men det är ganska kort väg dit och förmodligen inte mycket öppet en söndagförmiddag, så vi bestämmer oss för att ta den lilla omvägen via medelhavskusten norr om Trieste. Vi passar på att tanka på slovenska sidan, och strax innan tio kommer vi till italienska gränsen. Vi blir invinkade för en poliskontroll - pass, bilhandlingar, och bagage ska kollas. Roliga polismän dock, frågar vart vi ska, och när de får höra att vi ska semestra i norra Italien och äta god mat, skämtar de om att maten ju alls inte är bra i norra Italien, bara i södra! Vi blir strax ivägsläppta (utan anmärkningar). Vi svänger av mot orten Prosecco (som inget har att göra med drycken prosecco så vitt vi vet), och bestämmer oss för att kolla in http://www.grottagigante.it/en/home/|. Klockan är bara kvart över tio och nästa tur ner i grottan är klockan elva så vi passar på att fira att vi är i Italien med en riktigt god espresso.
IMG_20220717_101059.jpgIMG_20220717_101148.jpg
Vi går ner i grottan, det är ca 11 grader här så en liten tröja behövs. Det är 500 steg ner och 500 steg upp, turen tar ca en timme. Grottan är verkligen stor, och guiden förklarar hur grottan bildats under miljoner år. Kalksten är en vanlig bergart här i Karskregionen, och det finns många grottor. Denna upptäcktes 1840 och har varit en turistattraktion sedan 1909. Stalaktiter hänger ner från taket, men vanligast är stalagmiterna som ofta här ser ut som ett pannkakstorn av smala plattor. Anledningen är att vattendropparna faller från ca 80 meters höjd, så när de träffar pelaren splaschar den hårdare och sprids på en större yta. En stalagmit växer sakta, sakta, en millimeter kan ta sådär 20 år! Man använder grottan även till vetenskap, här finns två geologiska pendlar som är 91m långa. De mäter de tektoniska plattornas rörelser, den är så känslig att den tom märker att snön på vintern tynger ner plattorna, och man kan faktiskt mäta snömängden på alperna!
IMG_20220718_082604.jpgIMG_20220718_084106.jpgIMG_20220718_083843.jpgIMG_20220718_084331.jpg
När vi kommer upp ur grottan pustar vi ett tag, det känns i benen att vi gått i trappor! Vi styr nu mot kusten och får åka söderut mot Trieste för att komma ned till stranden och kunna följa den norrut. Här är kusten mycket brant och det blir hisnande serpentinvägar ner. Vi inser att det inte bara är vi som tänkt tanken att åka till havet en söndag, det är fullt med bilar parkerade längs vägarna så det är inte lätt att ens hitta en plats att ställa bilen på, vi hittar faktiskt inte en enda bra. Det får bli bad en annan dag helt enkelt, typiskt. Vi har i alla fall sett Medelhavet! Men vi behöver ju äta lite, så vi svänger in till en pizzeria för ett lunchstopp. Efter det styr vi bilen mot Gorizia, längs med slovenska gränsen. Det är nu 33 grader varmt och strålande solsken! Vi ser rök från berget, det visar sig vara flera skogsbränder där uppe, något som rapporteras om på många håll i Europa i samband med extremvärmen. Vi verkar köra runt berget med skogsbranden, och nu ser vi faktiskt att den är rejält stor.
IMG_20220717_122703.jpgIMG_20220717_133340.jpgIMG_20220717_140410.jpgIMG_20220717_141329.jpg
Vid halv tre är vi framme vid hotellet https://www.klanjscek.it/it/|. Läget är fantastiskt, mitt ute på landet, nära både Gorizia och vingårdarna. Utanför terrassen växer vinrankorna nära, och det är vinfält så långt ögat kan nå typ. Vi installerar oss på rummen och tar en sväng ned till staden. Det är söndag och nästan allt är stängt. Alla är ju på stranden! Vi lyckas ändå hitta en öppen matbutik så att vi kan köpa lite snacks o dricka. Kylskåp fanns inte på rummet, så vi löser det på annat sätt! Vi sätter oss på balkongen och försöker planera lite för morgondagen, samtidigt som vi följer branden och släckningsarbetet på berget på andra sidan dalen. Hemskt, den verkar sprida sig och vi ser stora områden med lågor, som tur är även vattenbomningsplan, brandbilar och helikoptrar. Fy vilket slit i värmen!
IMG_20220718_100335.jpgIMG_20220718_171925.jpg
IMG_20220717_170715.jpgreceived_982229112431409.jpeg
Middagen äter vi på hotellets terrass, det är vidunderlig utsikt över vingårdar och små byar. Solnedgången är i antågande och visar sig bli magisk (men svårfångad). Vi får en speciellt utskriven meny, google-översatt till svenska och utskriven endast till oss. Så gulligt gest, dock är ju Google inte fantastisk på att översätta maträtter, haha, så vi ber faktiskt om att få den italienska med. Vi har lite svårt att välja mat, så vi kör på rekommendationen chefs choice. Även vinvalet överlåter vi till dem, här vet vi att de i första hand serverar gårdens egna viner vilket är precis vad vi ändå tänkt att dricka.
IMG_20220717_194817.jpgIMG_20220717_193538.jpgreceived_1728489160836876.jpeg95f32d70-06b6-11ed-b383-cd08a50b51d7.jpgreceived_7722653591140366.jpeg
Först kommer första antipastin in, salami och prosciutto, tillsammans med en flaska Ribolla Gialla 2018, som har fått en lätt maceration, vilket syns på den orangea färgen. Trevligt vin som passade perfekt till charken. Sedan bärs en ny bricka in med isärplockad råbiff, välgjort och detaljerat. Till den får vi varsitt glas Pinot Grigio 2017, som fått en längre skalkontakt och en otroligt vacker färg, nästan som ett lättare rött vin. Vi gillade detta vin också!
IMG_20220717_195530.jpgIMG_20220717_195517.jpgIMG_20220717_200114.jpgIMG_20220717_200130.jpgIMG_20220717_202729.jpgIMG_20220717_203059.jpgIMG_20220717_203033.jpg
Så, nu är vi klara med antipastin. Nu tar vi lite primi. Vi får en gazpacho med burrata, underbart svalkande och smakrik, samt ett auberginetorn med ost, verkligen gott! Till detta dricker vi ett glas orange Sauvignon blanc, jag hade aldrig gissat druvan om jag fått blinda det! Inte en ton av det vanliga fläder, krusbär o blommor. Mycket fylligare och rundare, ändå bra syra och påtagliga tanniner. När primin är uppäten kommer huvudrätten, secondi. Det är dels bläckfisk, dels oxkind, båda tillagade med deras signatur-metod, Peka, som är att lägga maten i en sluten järnpanna, täcka med glödande kol och baka långsamt i typ åtta timmar. Oh, jag hade aldrig trott att bläckfisk skulle gå att få så otroligt mör! Oxkinden är en av de bättre vi har provat! Till detta blir det deras Rosso, en blend av 70% Merlot och 30% Cabernet Sauvignon. Sammetslena tanniner, härligt frukt och syra. Vi avslutar med varsin espresso, sitter och njuter av den ljumna härliga kvällen innan vi går tillbaks till rummen. På berget ser vi nu eldens lågor slå upp på fler ställen och blåljus upp och ner för bergssidan. Måtte de få stopp på branden!
IMG_20220717_204743.jpgIMG_20220717_204739.jpgIMG_20220717_211531.jpgIMG_20220717_211541.jpgIMG_20220717_224311.jpg

Författat av millalindh 16:15 Arkiverat i Italien Tagged sunsets_and_sunrises italien grotta planeringsmöte utsikt gorizia road_trip_till_italien_2022 skogsbrand

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Var först att kommentera detta inlägg

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login