Resebloggar från Travellerspoint

Gardasjön, Vogadori och Fiamene

sunny 35 °C
Se Roadtrip till Italien 2018 på millalindhs karta över resan.


Vi checkar ut från Hotel Armando och åker från Verona strax innan 10. Vi har inte riktigt bestämt vad vi ska göra idag, men vi styr mot Gardasjön och orten Lazise. Vi väljer att inte köra motorvägen, det är långa köer där så det känns som ett mycket bra val att åka mindre vägar. Vi åker förbi odlingar av persika, kiwi, vin, oliver och så den ständiga majsen som växer överallt. Det tar bara en knapp halvtimme så är vi framme. Vi börjar med att gå ned till stranden. Det märks att det är ett sommarparadis - alla bär på kylväskor och solstolar och strandmadrasser. Vi går vidare in mot centrum och börjar med att köpa varsin glass! Mums, den italienska gelaton är verkligen god! Vi strosar runt i den lilla mysiga staden, visst är det mycket turistiskt men det är ändå charmigt. Vi tar en liten törstsläckare på Caffè del Corso, och så åker vi vidare strax innan ett.
IMG_20180805_111321.jpg IMG_20180805_114441.jpg
IMG_20180805_120301.jpg
Det tar en dryg halvtimme så är vi framme i Negrar i Valpolicella. Parkeringen är gratis på söndagar så vi ställer bilen i skuggan och går uppför backen till en restaurang, Osteria Corte San Martino, som vi såg när vi körde runt och letade parkering. Vi beställer in lite lunch, polpette som är friterade stora köttbullar.
Vi ger oss av igen efter en timmes lunchpaus.
IMG_20180805_142034.jpg IMG_20180805_140147.jpg
Vårt boende för ikväll är en vingård som heter Fratelli Vogadori https://www.vogadorivini.it/en/. Den drivs av tre bröder, deras far och farfar har tidigare drivit den. De gör vin, olivolja, och hyr även ut rum. Alberto visar oss runt. Våra två rum är separata, men med ett gemensamt utrymme. Vilken underbar utsikt, man ser ned till Negrar och vinfälten runt omkring är gårdens egna. Vi tar en välbehövlig dusch och går sedan bort för att provsmaka Vogadoris viner.
IMG_20180805_144603.jpg IMG_20180805_193859.jpg
Från provningslokalen är det utsikt över hela dalen! Alberto berättar att de odlar ca 10 ha mark, och har även lite olivträd som de får ett par hundra flaskor olivolja av varje år. Man har samma blandning av druvor i alla röda viner (förutom i vinet Corvina). Här på gården säljer man äldre årgångar än vad som går att få tag på via andra försäljningsställen. Roligt att få prova viner som inte är av senaste släppet, utan som har hunnit mogna en del i flaskan. En service som gör att många kommer direkt till vingården! Han berättar också att man inte säljer eller köper in varken druvor eller vin. Allt som produceras kommer enbart från den egna gården. Man gör ca 50 000 flaskor totalt, och det verkar inte som att de planerar för att utöka, utan man gör samma som generationerna innan, lever ett bra liv och gör bra vin helt enkelt.
IMG_20180805_172211.jpg IMG_20180805_193837.jpg
Vi börjar med att prova en Valpolicella Classico, det som här kallas vardagsvin. Man kan ju inte alltid dricka Amarone! Årgången på denna Classico är 2012, och det är lite syrligt med bra eftersmak. Ett vin som passar till det mesta, men gärna kött och ost.
Nästa vin att hällas upp i glasen är ett Ripasso Classico Superiore från 2009. Det har först jästs till vin och sedan blandats med Amarone-skal till en andra jäsning, och sedan lagrats 18 månader på ekfat. Här känner vi tydligt doften av torkad frukt, vinet smakar fylligare, tunt och mjukt, men smaken sitter inte i så länge. Ripasson kan lagras i 15-20 år.
Nu får vi prova ett nytt vin de gjort, ett 100% Corvina. Oftast så blandas ju de traditionella Valpolicelladruvorna Corvina, Rondinella, Molinara m fl med varandra för att få den välkända "rätta" smaken. Men igår såg vi för första gången en ren Corvina på restaurangen i Verona, och nu presenteras vi för en annan här! Detta vin är från 2017, druvorna har torkat en månad och man har endast lagrat det på ståltankar. Vi gillar vinet, det är mjukt, lent, saftigt, man känner tydligt smaken av körsbär och kanske lingon. Ett vin som borde passa bra till mat men även som pratvin.
Amarone 2005 blir nästa vin i glaset. Det är ett traditionellt vin som passar till kött eller hårda ostar, och som kan lagras 40 år! Det är en kraftig och fyllig smak av körsbär, färgen är mörkt röd. Det finns fortfarande en härlig syra i vinet!
Nu byter Alberto våra glas till större kupor, och i dem hälls nästa Amarone, Forlago 2004. Det kommer från en utvald del av vingården, på bara 1 ha, och det är bara de bästa årgångarna man producerar Forlago. Man gör som en vanlig Amarone men torkar druvorna längre och sedan lagras det längre, vilket gör att det får en helt annan karaktär, Alberto kallar det för Meditation Wine. Vi vispar runt vinet i det stora glaset, när vi sätter ned näsan känns det nästan som att öppna en chokladbox med praliner! Det doftar och smakar vanilj, choklad, en aning tobak. Mmm vilket vin! Det liknar inget annat vi provat. Typiskt att det skulle vara det dyraste. Man kan lagra detta mycket länge men det kommer att tappa något av vaniljsmaken, men öka chokladigheten, förklarar Alberto.
Vi får även testa ett vin som kallas Raffaello, namnet kommer från brödernas pappa. Det är gjort som en Amarone men lite annorlunda. Vinet har en härlig karaktär som vi gillar. Det är mjukt och gott! Lite sötare smak än de tidigare vinerna, och det visar dig att det faktiskt är hela 18g socker i det.
Vi hinner också med att prova deras Recioto 2007, ett sött vin med ganska bra syra och karaktär. Passar till dessert och choklad.
Vi passar på att fråga varför man binder upp vinstockarna på så olika sätt? När vi kört runt i bl a Piemonte, så växer vinet i långa, smala rader, men här växer de uppbundna till en T-form, som ett tak typ. Alberto berättar att detta sätt kallas Pergola Veronese, och här skyddas druvklasarna från solen i och med att de hänger ned under bladen.
Självklart har man också ett par grappa gjorda på Vogadoris druvor. Vi börjar med att prova Grappa Barricata som är lagrad ett år på fat. Sedan får vi även testa den vita, Grappa Bianco, som är trevlig även fast den är vit. Smaken blir ju annorlunda när man har de torkade Amaronedruvorna att destillera grappan på.
IMG_20180805_162004.jpg IMG_20180805_162022.jpg
När vi suttit och babblat ett bra tag med Alberto, går vi tillbaka till rummet och hänger ett tag. Vi har fått några olika rekommendationer på matställen av Alberto. Vi fastnar för vad som låter som en trevlig festival med mat och vin och musik, Sagra di fiamene http://www.festadifiamene.it, en årlig fest i den lilla byn Fane. Vi åker iväg lite innan åtta på slingriga serpentinvägar med underbara vyer över Valpolicella och bitvis obefintliga staket i de skarpa kurvorna med stup nedanför! Vi åker förbi ett marmorställe uppe i bergen, oj vad mycket fin marmor. Vi läste så sent som idag att det bryts mycket marmor och sten här i Valpolicella. Något vi inte känt till innan. Kul att få lära sig lite nytt! I byn Prun bryter man sten som lokalt använts i flera hundra år som byggnadsmaterial till staket, som takpannor och som marksten. Det är inga små plattor direkt! Taken måste bli jättetunga, och hur lyfter man upp dem på taket?
IMG_20180805_195941.jpg IMG_20180805_195946.jpg
När vi i solnedgången kommer upp till toppen av berget möts vi av en ordentligt arrangerad parkering med vakter på de stora fälten. Parkeringen är gratis, och det vill till att man har bra handbroms på bilen, för det är bara ett ata-band mellan bilen och stupet!
IMG_20180805_200238.jpg IMG_20180805_200122.jpg
Vad med folk det är! Bilar kommer hela tiden och fyller på. Det är en kort bit att gå, bara att följa strömmen till själva festivalområdet. Inget inträde! Det är säkert minst 4000 människor här, gamla som unga, barnfamiljer och övervintrade hippies i en härlig blandning. Vi går bort till matvagnarna, här köper man billig mat och billig dryck, och vi gissar att det är lokala föreningslivet som är engagerade för att jobba med det. Vi beställer pasta, kycklingkorv och panini. Rustikt och gott. Snart börjar bandet spela på den stora (och enda) scenen. Det verkar ju kul med ett rockband. men det låter verkligen inte bra. De heter Animals and friends, www.animalsandfriends.info och Wild Child, de spelar The Doors-covers. Sångaren verkar tro att han spelar för Woodstockpublik, jammar och kör avgrundsvrål lite då och då. Totalt kass om vi får säga det! Men, men, alla kan ju inte ha samma smak. Festivalen håller på i en hel vecka och det är nya artister varje kväll, så det är säkert bättre musik de andra dagarna. Vi går runt och tittar på folkvimlet och kollar in de hyfsat liberala marknadsstånden, här verkar det mesta finnas att köpa. Vi köper varsin kaffe och tiramisu och när vi känner att vi fått tillräckligt med festivalliv så kör vi ned för berget igen, och sätter oss på balkongen och käkar lite brända mandlar, hasselnötter och valnötter som vi köpte ned oss. Borta över bergen åskar det rejält, vi ser blixtar lysa upp himlen men inget av ovädret kommer hit. Vi har en fantastisk utsikt över hela dalen, och hela Veronas ljus glittrar lite längre bort.
IMG_20180805_200413.jpg F39BCF3FC385C54528C6924D9E87589D.jpg
IMG_20180805_204026.jpg
IMG_20180805_222122.jpg

Författat av millalindh 00:18 Arkiverat i Italien Tagged festival italien vinprovning gardasjön marmor valpolicella åska bergsbyar roadtrip_till_italien_2018 vogadori

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Var först att kommentera detta inlägg

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login