Resebloggar från Travellerspoint

Bra, Verduno och La Morra

semi-overcast 33 °C
Se Roadtrip till Italien 2018 på millalindhs karta över resan.


Lite sovmorgon blir det idag, sedan tar vi en tur ned till marknaden några kvarter bort på Piazza della Republicca. Åh vad mycket härliga frukt- och grönsaksstånd! Man blir riktigt sugen på att handla men det går ju inte direkt att ta med sig hem... Vi får nöja oss med att ögonshoppa!
IMG_20180801_100307.jpg IMG_20180801_100400.jpg
Vi lämnar sedan Turin, nu när vi lagom upptäckt vilka områden vi ska ta oss till för shopping och att äta. Så är det alltid när man lämnar en större stad, först när man kommer dit så har man inte en aning om var man ska gå, vimsar runt på helt fel ställen, och sedan när man börjat få koll så är det dags att lämna. Men så är det nog oavsett hur länge man stannar. Vi åker vid halv elva söderut på lite småvägar, vi tänker oss en rast vid floden Po, som ju flyter genom Turin och är Italiens längsta flod. Men det verkar inte vara helt enkelt att stanna till, vi hittar i alla fall inte någon bra plats. Så vi fortsätter förbi otroligt mycket hasselodlingar, mot Bra. Vi har hittills åkt drygt 210 mil!
IMG_20180801_135848.jpg
Vi stannar till i Bra, orten där Slow Food-rörelsen har sitt ursprung. Man vill att maten ska få ta tid både att förbereda och att äta. Närodlat, säsongsbetonat och naturligt är också viktigt. Alltså tvärtom mot Mc Donalds - så här hittar man Mc Bra på menyerna! Här gör man också en speciell korv, Salsiccia di Bra. Vi strosar runt i den siestasömniga staden och stannar på en uteservering, Centro, och beställer in lite lunch. Det blir ravioli med nötter, matvetesallad och hamburgare. Vi går sedan bort mot bilen och åker vidare kvart i två.
IMG_20180801_122932.jpg
Vi kommer fram till Verduno strax efteråt, och hittar snabbt vårt hotell, som ligger mitt i byn Verduno. Men, det är inte någon där, så vi börjar kolla och inser att incheckningen inte är förrän klockan fem! Vad ska vi hitta på då i ett par timmar? Vi ser att det bara är 3 kilometer till nästa by, La Morra, som precis som Verduno ingår i Barolo distriktet, så vi ger oss iväg dit. Det är galet varmt här med, vi ställer bilen och promenerar runt i byn, som verkar vara mycket inriktad på vin och vinturism. Överallt finns provsmakning och vinotek. Vi köper glass, och självklart finns det glass med smak av Moscato och Barolo! Vi vandrar upp mot centrum, här finns ett stort torg som just nu är under renovering, så vi kan inte beundra utsikten härifrån. Men det finns andra ställen att se ut över och häpnas av det vackra landskapet med alla vinfält. Tyvärr går det inte att göra vyerna rättvisa på bild, det är helt klart många gånger bättre i verkligheten! Det finns något som heter Cantina Comunale, http://cantinalamorra.com/?lang=en,här finns det viner från typ alla producenter i kommunen. Wow! Mycket Barolo förstås, men även en hel del annat. Det är många producenter vi aldrig ens hört talas om, eller rättare sagt, det är ganska få vi faktiskt känner igen. Det går att köpa alla vinerna, och det verkar vara samma pris här som om man köper dem direkt från gårdarna! Vilken smart idé! Vi smakar några viner, de har 6 olika sorter man kan prova varje dag. Dessa byts ut efter att varje flaska tar slut, förklarar den trevliga tjejen som jobbar här. Hon har ju 70 olika "chefer", och alla vill ju såklart ha sitt vin som provsmakning. Vi köper med oss 2 flaskor Dolcetto och går sedan ned mot bilen, där vi träffar på ett svenskt par som vi pratar lite med. De har varit hos en tillverkare som de tyckte mycket om, och som de rekommenderar oss att besöka. Sådana tips är ju guld värda, så vi bestämmer oss för att åka dit och ge det en chans.
IMG_20180801_141326.jpg IMG_20180801_142054.jpg
IMG_20180801_143942.jpg IMG_20180801_151719.jpg
IMG_20180801_154105.jpg IMG_20180801_154636.jpg
Tillverkaren heter Azienda Agricola Francesco Borgogno, www.cantinaborgogno.it, och de har sin cantina (vingård) precis i norra Barolo. Vi har först lite svårt att hitta dit, det ligger alldeles intill vägen men vi kör ändå förbi och får vända tillbaks. Huset är ganska anonymt och inga stora skyltar syns, bara en liten vid vägen. Vi har ju inte bokat besöket, så vi hoppas nu på att vi får möjlighet att komma in! Vi blir välkomnade av en dam som på pladdrande italienska glatt förklarar att Silvia kommer strax och tar emot oss. Kan vi vänta? Ja, såklart! Strax kommer hennes man ut, självaste Fransesco, och han ger oss också ett mycket varmt välkomnande, och efter bara någon minut kommer Silvia, som är betydligt bättre på engelska än vad hennes svärföräldrar är. Fransesco började med denna vingård på 50-talet, och det är fortfarande familjeägt men drivs nu av hans söner och sonhustru. Det hindrar varken Fransesco eller hans fru från att vara delaktiga i hela den kommande provningen på ett mycket familjärt sätt.
IMG_20180801_155324.jpgIMG_20180801_160526.jpg
Efter vad jag förstått så ligger deras mark i La Morra Brunate, ett toppenläge bredvid Barolo Cannubi, som är ett av de lägen i Barolo som är mest känt, och som säljs för höga priser. Det ska bli mycket spännande att få prova dessa viner! Silvia visar oss ned till slutförvaringen av vinet, en källare med både gamla och nya stora botti (vintunnor), små barriquer (också vintunnor) och ståltankar. Vi glömde tyvärr fråga hur gammal den äldsta bottin är, men den ser helt klart ut att ha hängt med ett tag! Det är svalt och skönt nere i källaren, men snart går vi upp till provningsrummet för att få provsmaka lite. Här visar de upp en flaska från varje årgång de gjort av Barolo. Imponerande! Francesco Borgogno är en ganska liten producent, man har ungefär 7 hektar mark och gör 40 000 flaskor per år.
IMG_20180801_160023.jpg IMG_20180801_160442.jpg
Vi blir serverade lite god salami, grissini och Parmeggiano-ost, samt förstås kallt vatten till provningen. Fru Borgogno skär upp allt vid en liten disk, det märks att de tagit emot gäster i många år, de vet vad som uppskattas, och hon serverar allt med ett varmt leende. Det enda som inte går att lösa riktigt är värmen, det blir förstås varmt även inomhus en sådan här dag. Fransesco skrattar och säger att han är "resistente" mot värmen numera! Åh, om man ändå vore det! Kortet skulle såklart ha tagits lite tidigare, men vi var visst hungriga så det hann gå åt en del. Men faten fylldes på lite senare, så det gick verkligen ingen nöd på oss!
IMG_20180801_163717.jpg
Vi börjar med att prova deras enda vita vin, som heter Fata d'Oro. Det är gjort på druvan Favorita, en druva som vi förstått är samma druva som den mer kända Vermentino. Bara att den här, lokalt, kallas Favorita. Druvorna odlas på en liten egen lott i Roero. Vi är inte några duktiga kännare på vitt vin, men vi tycker ändå att detta smakar gott, lite lätt blommigt kanske, har en lång, tydlig eftersmak, en liten syra utan att bli för sur. Årgången vi provar är 2017, och detta är ett vin som bör drickas ungt, inom något år. Man gör runt 1000 flaskor av detta vin.
IMG_20180801_171751.jpg
Nu kommer det in ett stort sällskap till. Det är ett gäng svenskar med barn som förbokat provningen. Det finns gott om utrymme så det är inga problem, men det blir lite stökigt ett tag innan alla hunnit springa på toan, babbla med barnen och komma på plats. Nu kör vi provningen gemensamt med dem, vilket fungerar alldeles utmärkt såklart.
Äntligen är det dags att hälla upp lite rött vin i glasen. Vi börjar med en Dolcetto 2017. Silvia berättar att alla deras viner är singeldruvsvin, alltså att det är 100% av den aktuella druvan i vinet. Dolcetto betyder "den lilla söta", men man menar inte smaken utan hur druvan ser ut. Ett Dolcettovin dricks oftast ungt, och är inte gjort för lagring. 2017 blev ett bra år, och alkoholhalten har därför blivit något högre än andra år. Vi tycker att det smakar mycket syrliga körsbär, lingon och fruktigt. Ett vanligt, bra vardagsvin.
IMG_20180801_171806.jpg
Nästa vin som hälls upp i glasen är en Barbera d'Alba från 2016. Barbera är ett kraftigare vin än Dolcetto, färgen är mer röd och intensiv. Det doftar fruktigt och gott, lite stickigt men det är så det ska vara har vi förstått. Vi gillar både doft och smak, det här var ett bra vin! Druvorna till detta vin växer i närliggande Montforte d'Alba, där man har ett bra läge med bra "Barbera-jord", och vinet lagras på ståltank. Till detta vin krävs det lite mat, ska passa bra till kött och ost till exempel. Man kan lagra vinet i 5-7 år, men det går alldeles utmärkt att dricka det redan nu också.
IMG_20180801_171819.jpg
Vi går vidare med deras Langhe Nebbiolo 2016. Nebbiolo är nog Piemontes mest kända druva, det är den man gör det berömda Barolo och Barbaresco på till exempel. Men även lite enklare viner som detta, som är gjort på precis samma råvara, men inte genomgått riktigt samma tillverknings- och lagringsprocedurer. Detta är lagrat en kort tid på små barriquer, medans t ex Barolo måste lagras minst 4 år. Färgen är typiskt Nebbiolo-ljus, och har en härlig, fruktig doft och bra smak av körsbär. Hela munnen fylls upp av smak! Vinet går att lagra något eller ett par år, men dricks med fördel även nu.
IMG_20180801_171828.jpg
Sista vinet att hällas upp i våra glas är trumfkortet och stoltheten Barolo. Man gör 2 olika Barolo, Brunate och Castellero, men det finns just nu bara Brunate att prova. Årgången är 2013, en årgång som lär vara mycket bättre än 2014 (som är den som släppts i år), så vi är glada att det inte bytts till 2014 än. Vinet hälls upp i större glas, och en stund innan vi ska prova, för att det ska kunna lufta åtminstone litegrann. Bäst blir det faktiskt dagen efter öppning av flaskan, anser Silvia, men det behöver egentligen öppnas någon timme i alla fall innan servering. Brunate är namnet på den sluttning där vindruvorna växer, där är jorden något lerigare än på t ex Castellero, och ska då ge ett lite kraftigare vin. Vet inte om vi är riktigt så kunniga att vi kan känna av jordtypen i vinet, men det lär faktiskt vara skillnad. Vi kan ju heller inte prova båda, annars hade det varit roligt att jämföra. Vinet lagras i stora ek-tunnor i 3 år, sedan på flaska i ytterligare ett år innan det får säljas på marknaden. Francesco Borgogno använder den traditionella metoden till sina Barolo, det vill säga inga små tunnor till lagring, utan de större botti. Vad som är bäst är visst lite olika vad man tycker här i området, det verkar vara två läger. Vi tycker hur som helst att det är ett riktigt gott vin, färgen är mer djupt röd än på Langhe Nebbiolon, även om den är ljus jämfört med t ex Barberan. Vinet är inte alls så strävt som vi förväntat oss, utan är sammetslent och mjukt, med tydlig körsbärssmak. Barolo kan man lagra "for life", det går förstås att dricka nu, det går att dricka om 20-25 år också, men då har förmodligen färgen skiftat till mer orange och smaken blivit mer portvinslik. Till en Barolo ska man nog helst äta mat, det passar även till mörk choklad eller en hasselnötskaka. Vi blir serverade en Brutti e Buoni, som betyder Ful men söt. När vi provar den med vinet håller vi med om att det verkligen är en perfekt kombination! Tyvärr blev det ingen bild på Barolon, men den finns att beskåda på hemsidan för den nyfikne.
Vi väntar lite tills det svenska gänget bestämt sig för vilka viner de ska ha, innan vi ber Silvia plocka ihop vår beställning. Det blir både Barbera d'Alba, Langhe Nebbiolo och Barolo Brunate. Grabbarna frågar om de gör någon grappa, men det gör de tyvärr inte. Men så skiner Silvia upp och säger att hennes kompis ju gör grappa på deras druvskal. Hon tar fram två flaskor, helt omärkta och ger oss som en gåva! Oj, så gulligt! Blir spännande att se vad det är för något! Ett antal flaskor rikare och några kronor fattigare går vi ut till bilen. Frascesco kör själv ut pirran med lådorna och tackar oss med fasta handslag och kindpussar, han visar att man minsann gör tre kindpussar, så vi får göra om för jag trodde visst att det bara var två. Man är ju inte direkt van vid sådant!

Nu går bilen tillbaka till hotellet, klockan är över 17, så nu ska det gå toppenbra att checka in. Vi ska bo på Locanda dell'Orso Bevitore, www.burlotto.com, det ligger i byn Verduno i norra delen av Barolodistriktet. Jag har redan hemma läst om en producent som heter G.B.Burlotto, som ligger just i Verduno, och vi upptäckte när vi satt och skulle boka hotellet, att det faktiskt är samma ägare på hotellet och vingården! Tyvärr är vingården stängd för besök just denna vecka, men vi kommer nog på något sätt att få prova hans viner hoppas vi. Hotellet har sådär 8-9 rum, inte stort alltså. Det ligger toppenbra placerat i området, och det bästa - det finns en pool! Namnet betyder ungefär "Den drickande björnen", och det anspelar på att Burlotto var en av de Barolotillverkare som skickade flaskor med en Nordpolsexpedition vid förra sekelskiftet. Det var ett reklamjippo för Barolo, så att man kunde säga att det bästa vinet att dricka på Nordpolen är just Barolo (eftersom inget annat vin togs med, men det behöver man ju inte berätta!). När vi kommer fram till hotellet, blir vi väl mottagna, och får en liten rundtur. Varje rum har ett eget litet fack nere i vinkällaren, där det finns lite vin och öl som man gärna får köpa. Som en minibar fast roligare! Det finns också låst utrymme i källaren där man kan förvara sitt egna vin, och det kommer väl till pass för oss, som har ett par lådor med oss. Rummen är rymliga och fina, hotellet ligger i ett flera hundra år gammalt hus, och det är högt i tak och rustika möbler. Vi har ett fågelbo med 4 söta svalungar precis utanför vårt rum! Trädgården är jättefin, men träterass runt poolen och en stor trädgård. Här kommer vi nog att trivas! Vi har bara bokat två nätter, men vi frågar om det finns möjlighet att boka en natt till, och det löser de såklart! Vi får byta ett av rummen men det känns inte så problematiskt, när det blir en svit vi byter till! In med alla väskor och packa upp bikinin, nu är det dags för ett dopp i poolen! Vi provar också en av Burlottos vinflaskor från vinfacket, vi är nyfikna på deras Pelaverga. Det är en liten, hyfsat okänd druvsort i Sverige. Vi har i alla fall inte hittat någon på "Boan". Men den låter spännande när vi läst om den, och även om smaken kanske inte riktigt är den vi förväntat oss så är den helt klart god och lite udda. Jordgubbar, mjuk, rund smak och milda tanniner (alltså inte så kärv). Nu har det mulnat på lite och det är faktiskt skönt att slippa solen ett tag!
IMG_20180801_180040.jpg IMG_20180801_180054.jpg
IMG_20180801_181056.jpg IMG_20180801_181125.jpg
IMG_20180801_185726.jpg IMG_20180801_182041.jpg
När vi har svalkat oss en stund i poolen, fixar vi till oss och går upp i byn till en restaurang vi fått rekommenderad av tjejen på hotellet. Den heter Trattoria dai Bercau www.bercau.it och ligger bara en kort promenad bort. Vi har bokat bort, och det var tur för det är fullsatt. Vi slår oss ned och får en vinlista. Vi väljer ett husets vin, som är ett Verduno Pelaverga, som serveras i karaff. Det här är godare än det vi drack vid poolen, tycker vi alla. Vi får inte in någon meny, servitrisen kommer och frågar om vi vill börja med lite antipasti. Jodå, det vill vi, och in kommer det först en rätt med kanin och nötter på en len äggkräm. Sedan kommer det en råbiff med rädisa, selleri, fänkål, morot. Mycket gott! Nästa rätt blir lite grönsaker i tomatsås, och sen - en förrätt till! Zucchiniblomma med zucchinicreme. Puh! Allt blir serverat vid bordet och det går i alldeles lagom takt.
IMG_20180801_210204.jpg IMG_20180801_211147.jpg IMG_20180801_212501.jpg IMG_20180801_213837.jpg
När antipasti är klar kommer det in en tryffelpasta. Vi tror inte våra ögon när vi får färsk, tunt hyvlad sommartryffel i generösa mängder över den redan från början goda pastan. Åhh, det doftar så underbart så det är inte klokt! Vi äter och suckar och njuter. Har vi kommit till mathimlen?
Sedan kommer frågan om vi vill fortsätta med en secondi (varmrätt) med lammkotlett, stinco de maiale eller specialburgare... Vi är så mätta att vi tackar nej till den. Vi hoppar istället rakt på desserten, pannacotta och semifreddo, och så en liten underbart doftande espresso.
Varsin limoncello och grappa blir det visst också innan vi går tillbaka hem till hotellet.
IMG_20180801_221052.jpg IMG_20180801_221133.jpg
IMG_20180801_223236.jpg
IMG_20180801_223243.jpg
IMG_20180801_224040.jpg
IMG_20180801_232705.jpg

Författat av millalindh 00:47 Arkiverat i Italien Tagged pool torino italien grappa barolo bra vinprovning limoncello piemonte roadtrip_till_italien_2018 tryffelpasta verduno borgogno kindpuss barbera dolcetto la_morra

EpostinläggFacebookStumbleUpon

Innehåll

Var först att kommentera detta inlägg

Comments on this blog entry are now closed to non-Travellerspoint members. You can still leave a comment if you are a member of Travellerspoint.

Login