TravelLindhs

Vi börjar som vanligt dagen med frukost, idag något lyxigare än vi brukar. Här står man o gör Egg Benedictine och andra specialgjorda äggrätter, det finns mimosas och allt serveras i den stora Kurzaal, salen med det magnifika taket och den stora kupolen. Den har använts till opera och konserter, bland annat den kaotiska Rolling Stones-spelningen 1964. Tydligen var publiken helvild, exalterade att se bandet, Stones spelade en enda låt och sedan bröt polisen strömmen. De försökte spela ett tag till men blev till slut tvungna att avbryta. Det blev kaos i publiken, och kastade stolar, rev tapeter och förstörde massor.

Vi åker norrut i ungefär en och en halv timme, förbi Schiphol och Amsterdam, enorma växthus och platta landskap, ut på den tre mil långa skyddsvallen Afsluitdijk. Den byggdes på trettiotalet för att skydda stora delar av landet från översvämningar. En rad katastrofer har skett under åren och även fast man nu har vallen är det ändå inte tillräckligt för att skydda mot nutida klimathot. Den byggs därför fortfarande ut. Vallen avgränsade en stor vik från havet, som nu är insjön IJsselmeer. Hmm, varför skriver man både I och J med stor bokstav? Det kollas upp och vi lär oss att IJ faktiskt är en lokal bokstav, typ som Y, och uttalas aj. Så därför blir såklart båda bokstäverna versala. Jahapp, där ser man! Vi stannar vid slutet av den långa vägen, på Wadden Centre. Här finns interaktiva utställningar för både stora och små, filmer och annat kul. Tyvärr är det mesta på holländska, så vi hoppas att vi har förstått allt rätt. Det visas bland annat hur man tar hand om fisk- och fågellivet, hur vallen byggdes, hur slussarna fungerar och olika sätt att utvinna energi på häromkring. Vindkraftparken ger ström till en halv miljon hushåll till exempel, och man experimenterar med söt- och saltvattensenergi. Afsluitdijk ingår också i världsarvs-området Wadden Sea/Vadehavet, ett område som sträcker sig upp till Danmark, här är tidsvattenskillnaden markant. Vi går upp på taket och kollar utsikten, sedan hoppar vi in i bilen för att åka och äta lunch.

Lunchstoppet blir i den närliggande lilla staden Sneek. Vi har länge varit sugna på fish & chips, och googlar lite och hittar La Bamba, som ska vara bra på just det. Vi åker in i staden och letar upp stället. Det har knallgula markiser så det syntes bra var det låg! Det verkar vara ett populärt ställe för lokalbefolkningen, vilket alltid brukar vara ett bra tecken. Det är ett litet ställe, man beställer och väntar på maten som friteras på löpande band. Vi beställer vad vi tror är rätt, men inser sedan att vi beställt chicken nuggets istället, haha, ja det går ju bra det med. Vi kunde ju ha frågat, men nädå, man ska ju såklart verka världsvan... Pommes fritesen serveras i stora gula pappstrutar, riktigt bra street food och vi är absolut nöjda fastän det inte blev fisk. Vi tar en tur runt i staden, som verkar riktigt mysig med bilfritt centrum, massor av butiker, folk, cyklister, restauranger och fik. Vi kikar lite och hoppar sedan in i bilen, nu har vi knappt tre timmar till Bremen.

Hotellet Achat Bremen ligger nära centrum och vi kommer precis när det är happy hour i hotellbaren, så medan vi väntar på att grabbarna parkerar bilen en bit bort, tar vi varsin Aperol Spritz! När alla kommit och drinkarna är uppdruckna går vi upp till rummen för att bli av med väskor och fixa till oss lite. Vi bokade superiorrum, det skilde inte så mycket i pris. Rummen är rymliga och fina, riktigt nice! Soffa, flera fåtöljer, två tv-apparater, två handfat. Vi går ut och iväg genom Altstadt ner mot floden, här har vi förstått att det ska finnas en massa biergarten, vilket är exakt vad vi vill ha ikväll. Det visar sig att vi spanat rätt, området här är fullt av olika biergarten, man ser nästan inte var den ena slutar och den andra börjar. Det har regnat nyss, så delar av serveringarna är fortfarande blöta, men under parasollen verkar det funka bra att sitta. Vi går en liten bit och väljer en där det är nästan fullt och vi ser tyska äldre herrar sitta och dricka bärs. Det brukar vara ett gott tecken på att det är ett genuint ställe. Det heter Paulaner's an der Schlachte och Schlachte verkar vara namnet på den här strandpromenaden. Vi beställer in varsin Paulaner öl, lite olika sorter för att prova. Bäst gillar vi deras dunkel. Vi behöver ju äta också, det luktar jättegott och menyn är klassiskt tysk - schnitzel i olika varianter, sauerkraut, kyckling, korvar. Vi väljer lite olika rätter och mums, vad gott. Vällagat och bra. Vi avslutar med kaffe och en Amaro del Capo innan vi går hem mot hotellet igen. Vi sätter oss en stund i hotellbaren och pratar en stund med ett trevligt svenskt par från Göteborg, som också är ute på roadtrip.

Amsterdam är soligt och fint när vi checkar ut från hotellet. Precis utanför går spårvagn nr 4, som tar oss direkt till garaget vid Rai, där vi ställt bilen. Vi rullar ut från Amsterdam strax innan tio. Vi ska till Kinderdijk, ett UNESCO världsarv. Vi parkerar en bra bit därifrån och åker shuttlebuss ut till själva centret. Här har man sedan 1700-talet använt väderkvarnar för att flytta vatten så att marken runt omkring, som tidigare var ett träsk, blir möjlig att odla och bo på. Systemet är snillrikt och ett måste för att få bort vattnet till den närliggande floden. Man har idag 19 väderkvarnar kvar, men idag är det elektriska system som har tagit över. De flesta kvarnar är bebodda och underhålls så att de kan tas i bruk vid t ex ett strömavbrott. Man får gå in o kika i en kvarn, och det ingår också lite utställningar samt en båttur ut i kanalsystemet. Efter en överdos med väderkvarnar, tar vi shuttlen tillbaka till parkeringen i Alblasserdam och eftersom det är lunchtid så passar det bra med en matbit på närliggande Het Wapen van Alblasserdam. Rejäl och vällagad mat, laxwraps, stekt ägg, omelett och gyros. Mätta och nöjda fortsätter vi nu vår resa, nu med Haag som mål.

Det är egentligen inte in till centrala Haag vi ska (det får vi ta en annan gång), vi tänkte ta oss ut till havet och få lite strandkänsla. Det fanns inte mycket hotell att boka häromkring, men vi hittade ett som såg ståtligt ut, Grand Hotel Amrâth Kurhaus. Det ligger på stranden i Scheveningen, precis bredvid piren. Och ja jösses så ståtligt det är. Hotellet byggdes 1885 och trots bränder, krig och nedläggningshot, är det fortfarande en pampig byggnad, både inuti och utvändigt. Mycket konst och skulpturer finns också. Dock blev vi lite besvikna på resterande omgivning - huskomplexen runtomkring ser urtråkiga ut, piren är sliten, och området överlag mycket turistigt. Well, vi får göra det bästa av det helt enkelt.

Vi tar först en drink på Miss Maui, som ser ut att vara en av de bättre strandbarerna, och sedan går vi ned till havet för att doppa tårna i den iskalla Atlanten. Det är ändå en hel del folk som badar, men vi hoppar över det, brr. Stranden är bred med finkornig, mjuk sand. Vi går upp på piren, vi måste ju kolla in den nu när vi ändå är här. Den är i två våningar, med mycket snabbmatställen och från den översta en fantastisk utsikt över stranden, solnedgången och staden. Längst ut finns bungyjump och zipline, och ett stort pariserhjul. Ingen kände sig dock sugen på att åka, allra minst jag! Får ju svindel bara av att titta på typ, haha.

Medan vi går den korta vägen tillbaka till hotellet för att fräscha till oss lite, försöker vi klura ut var vi vill äta ikväll. Den ena restaurangen efter den andra ser ut som rena rama turistfällan. Vi känner för att äta fisk eller skaldjur, nu när vi ändå är vid havet. Till slut faller valet på samma ställe som vi tidigare tog en drink på, Miss Maui. Deras meny spanade vi in redan när vi satt och drank drink, och dessutom nämnde de något om Catch of the Day. Så efter lite klädombyte går vi tillbaka ned till strandbaren.

Även fast solen just nu skiner, ser det ut att kunna komma några stänk, det blåser lite och är småkyligt, så vi sätter oss vid ett bord inomhus. Vid många av borden finns små gasoldrivna brasor mitt på bordet, och även om det ser mysigt ut väljer vi ett mer praktiskt med plats för mat. Vi börjar med att dela på några kakiage (tror jag det hette), friterade kakor med riven potatis, räkor och bläckfisk. Mycket goda, och lite spicy sås på gjorde susen. Sedan blev det ju svårt att välja, menyn hade mycket kul att välja på. Till slut blir det en stor gryta blåmusslor, bläckfisk och helstekta, saltinbakade torskar. Behöver jag säga att det var gott? Det var det! Alltihop sköljdes ned med chardonnay. Vi avslutade med att flytta till ett av borden med eldstad, för att ta kaffe och en liten avec.

Vi tar en chillmorgon och går sedan en kort promenad till Heineken Experience. Vi har bokat både en rundtur och en kanaltur. Rundturen börjar 10:30 och man får först lite historia och bakgrund, förstås visas sedan också hur ölbryggningen går till, och lite roliga interaktiva grejer som att själv låtsas vara öl som först bryggs, sen tappas på flaska och sedan exporteras över världen. Här finns photo booths, karaoke på cykel, diverse grejer med sportteman, man kan designa sin egen etikett mm. Turen avslutas i deras bar, där två öl ingår, och man kan lära sig att tappa upp öl på rätt sätt. Förstås finns en fin merch-shop med, med allt möjligt, typ hundra olika ölöppnare!

Det är dags för lunch, och vi går till kvarteren bakom Heineken för att hitta något bra ställe. Ett par gator bort ligger marknaden vi såg när vi gick ut i morse, och här sätter vi oss på Café Manger Ami, tar en lättare lunch och går sedan tillbaka mot kanalen igen. Vi har ju bokat en båttur med en av de många kanalbåtarna som kör runt turister. Båten är såklart brandad med Heineken-färger och logga, och gissa vilken öl som serveras ombord? Just det - Heineken! Turen tar ca 45 minuter och tar oss runt Amsterdams sevärdheter, Rijksmuseum, Operan och annat.

Marknaden vi snabbt gick förbi förut är en permanent, ganska stor marknad, och vi går tillbaka dit för att kika runt. Mycket är såklart vanligt krims-krams, men en hel del faktiskt snäppet bättre än vad vi är vana vid hemma. Framför allt matvagnarna. Vi stannar och köper Stroopwafels hos ett par bröder som verkligen gillar sitt jobb och glatt lassar ut våfflor på löpande band. Stroopwafels är tunna våfflor av typ pepparkaksdeg, ihoplagda med karamell-smet mellan. En holländsk specialitet, och jättegott, speciellt helt nybakade och varma! Vi sätter oss sedan på ett fik, tar en kaffe och planerar lite vart vi ska gå ikväll och vart vi ska åka efter Amsterdam. Hotellet ligger ganska nära, och vi har spanat in en italiensk restaurang i närheten som tyvärr verkar fullt enligt bokningssidan. Vi går ändå förbi och frågar om det finns någon möjlighet att få bord, och jodå, kanske senare efter åtta. Åh bra, vi bokar till kvart över. Lite häng på rummet passar bra innan, vi upptäcker att det finns vilda papegojor i trädgården utanför!

Vid sju känner vi oss sugna på att gå iväg, vi tänker ta någon drink först, och testar för att se om det går att sätta oss i baren på Impero Romano. Jovisst, det går jättebra, men vänta, jag har ett bord ledigt om ni vill sätta er redan nu? säger tjejen i entren. Jamenvisst, det är ju ännu bättre! Vi slår oss ned och börjar kika i menyn - allt låter fantastiskt gott. Vi börjar med en förrättsplanka med bresaola, vitello tonnato, mozzarella, mortadella, carpaccio mm. Mm så gott, känns som vi är i Italien igen med all god mat och italiensktalande personal. Nästa rätt som kommer in är tagliolini med salvia, smör och parmesan, uppepå det nyhyvlad färsk tryffel. Dofterna och smakerna är underbara! Till maten dricker vi Sito Moresco, en nebbioloblend från Gaja. Passar riktigt bra till maten när den fått lite luftning. Vi hoppar över secondi och går direkt på desserten istället. Tiramisu och lava cake blir det, tillsammans med utmärkt italiensk espresso, amaro och hemgjord limoncello.

Nu går vi till en annan restaurang i närheten, Zoldering, där fanns inga bord att boka när vi kollade, men vi har kommit överens med sommelieren Job (som också är Star Wine Lists Amsterdam-ambassadör) att komma förbi och ta ett glas lite senare. Vi blir väl mottagna och sätter oss vid ett bord. En Cremant de Jura hälls i glasen, sedan kommer några viner till men jag glömde tyvärr fota flaskorna, och har därför såklart redan glömt. Vi pratar lite med Job som tar sig tid även fast han har fullt upp med andra gäster. Det blev en riktigt trevlig avslutning på kvällen!

Vi har nu bara ca en halvtimme in till Amsterdam, det är breda fina vägar med massor av filer så trafiken flyter på bra. Först åker vi till hotellet Hotel Atlantis, som ligger med bra läge i ett något lugnare område som heter De Pijp. Vi lastar av väskorna som vi ställer i deras bagagerum så länge, och frågar efter tips på parkering. Vi får två förslag, Stadion eller Rai. Parkerar man där och tar spårvagnen eller metron till city, så får man en rejäl rabatt sen på parkeringsbiljetten. Smart system, detta kallas Park and Ride (P+R) och finns i flera stora städer. Vi lämnar av bilen på Rai, lyckas fixa metro-biljetter och det går faktiskt rätt snabbt in till centralstationen.

Centralstationen är en gammal fin byggnad som liknar Rijksmuseum, de är båda ritade av samma arkitekt i slutet av artonhundratalet. Det är galet mycket folk här, det är roligt att bara gå och kolla på folkvimlet och alla charmiga, sneda hus. Vad som är mindre spännande är att känna braj-doften precis överallt, gissar att man vänjer sig och det är hur som helst inget att göra något åt såklart.

Vi har blivit rekommenderade ett ställe som heter Van Stapele Koekmakerij. Det är ett pyttelitet bageri som säljer en enda kaka, som tydligen ska vara amazing (en helt vanlig kaka, faktiskt)! När vi börjar närma oss ser vi folk stå lite här och där, vi går fram till bageriet som ligger i en liten smal gränd och inser att det är kö. Kör fortsätter på andra sidan gatan en bra bit, vi bestämmer oss för att ändå ställa oss o köa, det borde gå rätt snabbt väl? Men nej, här få man inte ställa sig. Sist i kön står en person från bageriet, som är där för att organisera upp det hela tillsammans med flera kollegor längre bort. Hon visar att kön fortsätter där borta, över bron, och på nästa gata med. När man kommer längst fram i en av köerna får man en biljett, som man sedan lämnar i slutet av nästa kö. Allt för att inte ställa till för mycket med köer som blockerar allt. "Men är kakorna verkligen så goda" hör vi någon fråga. Någon annan svarar "ja, de är väl värda att köa för!" Hmm, ja, de är säkert helt fantastiska, men vi omvärderar ändå vårt beslut att köa, det kommer att ta ett par timmar att komma fram känns det som, köerna är oändliga. Vi får tipset att beställa för avhämtning via hemsidan, om vi ska vara kvar i stan ett tag till så borde det finnas tider lediga. Men icke, det finns inget tillgängligt förrän flera dagar senare.

Vi går och letar upp ett annat fik, och hittar ett som visar sig vara jättebra med, De Laatste Kruimel. Vi sätter oss vid ett bord, beställer kaffe och måste ju såklart ta några kakor med, de ser jättegoda ut! In kommer stora, fina tallrikar dekorerade till tusen, bland annat med en levande ros. Kakorna är dessutom riktigt goda, så vi känner att det blev ett bra alternativ till att stå i kö till Koekmakerij. Mätta på socker går vi vidare, vandrar runt lite och sätter oss sedan på ett liten uteservering som visar sig vara ett mikrobryggeri som gör tre egna öl, De Bekeerde Suster. Vi tar in en av varje och fixar vår egen lilla ölprovning. En ofiltrerad witbier, en blond öl och en mörkare trippel. Kul att testa lite olika och annorlunda öl!

Vi går runt i Red Light District som är helt okej dagtid, man märker knappt att man ens är där - om man inte kollar alltför noga i skyltfönstren och om man tänker bort vad som finns bakom dem. Vi går upp mot Chinatown, nu börjar vi bli lite hungriga och funderar på fish and chips. Något ställe ett par kvarter bort verkar bra när vi letar i telefonen. Men oops vi hade inte kollat så noga, det är stängt... Vi går tillbaks och sätter oss på en bar bredvid en av alla kanalerna. Det blir gazpacho och mackor, funkar finfint det med.

Nu styr vi stegen mot Bar du Champagne, ett ställe jag spanat in redan hemma. Det ligger mitt i smeten i centrala Amsterdam, men verkar vara ett riktigt guldkorn. Vi slår oss ned i den lilla baren och diskuterar med de duktiga sommeliererna och hittar till slut en flaska som har det vi söker, en Fallet-Gorron Extra Brut. Brödig, frisk, med mycket smak av gula äpplen och senare persika. Vi pratar lite med båda sommeliererna och det visar sig att de båda använder Star Wine List jättemycket, vilket jag blir superglad att höra. Eftersom de även är listade i guiden hoppas jag såklart på att få deras vinlista på mejl snart. Visitkort byts. Bra att kunna "jobba" när man har roligt på semestern!

Sen går vi mot hotellet för att checka in, det tar ungefär en halvtimme. Vi passar på att relaxa lite på balkongen, tvätta av oss resdammet och sen går vi ut igen. Middagen ikväll blir på ett steakhouse, Day's StoneGrill 1870, som har mycket att välja på och man grillar vid bordet på en egen het stenplatta. Perfekt så att man själv får välja precis vilken stekgrad man själv vill ha. Vi börjar med en drink, och strax efter kommer maten in, kanske till och med lite FÖR snabbt? Men vi är hungriga så det är ingen fara. Vinlistan här hade inte mycket att välja på, det blir en Shiraz som funkar rätt okej men man hade ju önskat att man kunnat matcha det goda köttet med ett riktigt gott vin också! Well well, det får bli nån annan gång.

Promenaden till hotellet blir lite seg, tar visserligen bara fyrtio minuter nånting, men våra ben har jobbat hårt idag, tjugofem tusen steg säger telefonen! Vi går genom Red Light District och nu på kvällstid är det mycket mer olustigt att se all aktivitet i kvarteren. Även fast det kanske är kontrollerat och tillåtet och allt så är det ju inte ett bättre jobb för det. Och att se kunder gå in och ut på ställena - osmakligt till tusen. Vi går snabbt igenom och känner oss lyckligt lottade som inte har detta som arbetsplats.

Idag är det soligt och varmt. Efter en god frukost styr vi in mot centrala Hamburg för att kolla in staden ett par timmar. Det blir först att snurra runt för att leta parkeringshus bland alla avstängda gator, vi hittar ett vid Rödingsmarkt. Först går vi mot Hamburger Rathaus, fin gammal byggnad som man faktiskt kunde smita in i för att få lite svalka (och fota det fina taket). På andra sidan, på stora torget Rathausmarkt, hör vi att det är något jippo på gång, vi tror först att det är någon marknad eller tivoli, men när vi ser det inser vi att det är någon stor tävling. Det visar sig vara en av deltävlingarna i World Triathlon Championship som pågår just denna helg. Vi måste såklart stanna för att kolla in det en liten stund. När vi går vidare ser vi att de spärrat av överallt för de olika delmomenten. Vi tar ett varv genom shoppingkvarteren och går neråt mot floden.

Nu är vi framme i kvarteren (eller öarna faktiskt) Speicherstadt, som är ett UNESCO världsarv. Det är från slutet av artonhundratalet, och byggnaderna här är gamla magasin i tegel. Faktiskt världens största magasinkomplex, byggt på pålar, och det var fram till 2013 en tullfri zon för handel av alla möjliga varor. Vi stannar till och tar en svalkande iskaffe med glass. Det är varmt nu, så skugga och svalka lockar verkligen. Vi passar på att spana in och boka ett hotell för ikväll. När vi går vidare ser vi den nya stadsdelen Hafen City bakom. Snyggt och modernt, och den karakteristiska konserthallen Elbphilharmonie Hamburg skymtar lång bort. Stadsdelen ska när den är färdigbyggd ha utökat Hamburgs innerstad med 40%! Vi tar en sen lunch, det blir pasta oricchette och kyckling med vattenmelon. Vi letar oss tillbaka mot parkeringshuset, det blåser kraftiga vindar nu men är ändå varmt.

Vi sätter kurs mot Nederländerna, det ska ta lite drygt fyra timmar. På vägen åker vi genom spöregn och några vägarbeten, men inte mycket stau faktiskt. Tempot på de nederländska vägarna är helt klart lugnare och mindre hetsigt än de tyska autobahn. Här är maxhastigheten 100 km/h på dagtid, för att man ska få ned utsläppen. Vi kommer fram till Almere kvart över sju, vi har bokat ett hotell nere vid vattnet, Leonardo Almere.

Almere är en rätt nybyggd ny stad, skapad på sjuttiotalet på mark som torrlagts. Staden beräknas att inom några år vara Nederländernas femte största stad! Med bara någon halvtimme in till Amsterdam är det ju perfekt att bo i om man jobbar i huvudstaden. Det verkar faktiskt vara rätt halvdött på gatorna här, så gissningsvis åker man nog även dit för att äta och dricka.

Nu vill vi ha något att äta, alla är trötta på bilåkande och rätt hungriga. I hotellet ligger Bierfabriek, som gör eget öl och verkar vara precis vad vi söker, så varför ens gå iväg o leta efter något annat. Stället är välbesökt och vi får vänta en liten stund på vårt bord. Vi beställer en enmetersplanka med mat, det är kolgrillad kyckling (deras specialitet) spare ribs och vegansk burgare. Mycket gott alltihopa! Vid bordet vi fick sitter två öltappar, med deras egen öl förstås. Det finns fler sorter att beställa. I ena tappen är det deras pilsner Puur, i den andra en red ale, Vals Alarm. Den senare blir vår klara favorit! Att tappa upp själv var inte helt lätt i början, men till slut fick vi till snitsen.

Idag skiner solen, lite moln sveper in ibland. Bra bilåkarväder helt enkelt!
Vi äter frukost, packar ihop, och tar farväl av Jens och Mia. Vi åker söderut strax efter nio, startar igång en Spotify-spellista och känslan av att vara på väg mot äventyr infinner sig direkt!

Vi är framme i Rødby halv tolv, trafiken har flutit på bra och det är inte alls mycket kö vid färjan, vi åker på nästan direkt. Biljetten bokades som en öppen biljett redan för flera månader sedan, och vi upptäcker att sista dagen att använda den är imorgon. Phew! Solen skiner även i Tyskland, och det är inte mycket trafik på denna sidan heller. Vi svänger av till Heiligehafen för att käka lite lunch på Zum Alten Salzspeicher. Vi har varit här tidigare, det ligger i ett gammalt korsvirkeshus. och vi vet att de har bra mat. Vi hittar dit idag med, det blir pfannkuchen och schnitzel. Det går inte supersnabbt men vi har ingen brådska utan sitter och letar hotell i Amsterdam under tiden.

När vi mätta o nöjda sätter oss i bilen har vi drygt en och en halv timmes bilresa på autobahn kvar. Vi roar oss med att kolla upp lite fakta om Hamburg, visste ni t ex att staden har flest broar i hela Europa? 2500 ska det finnas, fler än Venedig och Amsterdam har tillsammans! Vi inser nu att vi hamnar mitt i fredagens rusningstrafik, så det går sakta att traggla sig fram till hotellet NH Hamburg Altona,som ligger en bit utanför stadskärnan. Kanske inte det sexigaste område vi bott i, upptäcker vi när vi kommer fram. Men men, vi bokade det som fanns nära restaurangen vi ska till i kväll, och hotellet är det verkligen inget fel på. Vi parkerar smidigt i deras garage, checkar in och ger oss iväg ner mot floden Elbe.

På vägen hittar vi en innergård med uteserveringar, det visar sig vara en nedlagd propellerfabrik som gjorts om till kulturcenter. Vi stannar och tar varsin öl. Kvarteren här verkar lite hipstriga, det är mycket coola uteserveringar med lastpallar, småbutiker, vegan-caféer mm. Vi går ner till floden och kollar in den enorma mängd containrar som hanteras på öarna mittemot. Vilken logistik, och vilka jättekranar! Här ligger massor av fina gamla hus, det ena tjusigare än det andra. Kul att bara gå och titta på! Efter en stund bestämmer vi oss för att ta en taxi bort till restaurangen, vi inser att det annars skulle ta närmre en timme att gå.

Ikväll har vi bokat bord på en restaurang som heter Hygge. Den ligger en bra bit utanför själva citykärnan, men ändå i Hamburg. Här finns också övernattningsmöjligheter, men tyvärr fanns det inga rum kvar när vi skulle boka. Bord fanns inte heller enligt bokningssidan, men jag mejlade dem för ett par dagar sedan och lyckades få ett bord till oss! Vi kommer lite tidigare än vi skulle, så vi väntar i baren och tar varsin drink. Bartendern rekommenderar en av deras signaturdrinkar, med gin, apelsin från Algarve, mandarin, citron och ginger ale, serverad i en kopparmugg. Mycket smaker, bra balans och riktigt god. Chefssommelieren Lennart kommer fram och presenterar sig, krogen finns med på Star Wine List och det var så vi hittade hit.

Strax är vårat bord redo på uteserveringen. Kvällen är ljummen så det är absolut inga problem att sitta där även fast klockan nu är halv nio nånting. Vi har redan bestämt oss för att välja Chef's Choice, en fyrarättersmeny, det brukar alltid bli bra, och så slipper man komponera ihop allt själv. Den första rätten som serveras är en getostmousse med citron, sparris, rädisa, syrad rödlök, blåklint mm. Till det serveras vi ett vin från Franken gjort på scheurebe, en druva man inte ofta får tag i hemma i Sverige. Det är friskt, aromatiskt, lite krusbär och nässlor men på ett helt annat sätt än en sauvignon blanc. Efter en stund när vinet värmts upp lite kommer andra toner fram - grillad ananas och vit persika. Vinglasen vi hade på borden när vi kom har nu snyggt bytts ut mot Zalto-glas, förstås kommer en passande kupa till varje vin sedan. Glasen är så härliga att dricka ur, tunn, tunn stjälk, tunna kupor och swirlvänliga till tusen!

Nästa rätt som kommer in är hummersoppa med pilgrimsmussla, tomat och basilikaolja. Vinet som valts till, är en tysk blend från Pfalz på marsanne och viognier, två druvor som annars oftast odlas i Rhône. Guldgul färg, grillad citron, aprikos, och fylligt smörig doft och smaken är otrolig, intensiv men ändå är vinet så runt och mjukt. Perfekt balans! Rätt nummer tre består av kalv med jordärtskockspure, stensopp, torkad dill, mm. En lemberger hälls i glasen, och vi får även in ett andra vin, en cabernet franc. Båda vinerna kommer från Württemberg, otroligt olika men båda ändå bra val till maten. Lennart är duktig på att berätta om vinerna, vinmakarna och regionerna, vi lyssnar och suger åt oss åtminstone lite kunskap.

Nu har klockan redan hunnit bli elva nånting och vi går in för att äta desserten inomhus. Efterrätten är himmelskt god med choklad, färska bär, och glass. Nu kommer det första icke-tyska vinet för kvällen, ett rött starkvin från Maury i Frankrike. Bra matchning till chokladen! När vi ätit upp smyger Lennart upp och visar fram en liten flaska. En miniskvätt hälls upp, det är otroliga örtaromer som sprider sig. Digestifen är ett "elixir", en Chartreuse på 69%, tydligen inte helt enkel att få tag på och det räcker definitvt med de få dropparna vi fick, smaken sitter i länge. Nu är klockan mycket och vi tar en taxi till hotellet. En otroligt härlig kväll har det varit, vi har blivit ompysslade och njutit varje sekund. Behöver inte säga att vi somnade ovaggade ikväll!

Idag har vi bokat lunch på Gastro Gaspari, som ligger bara en kvart bort med bil från Hurva. Krogen ligger i Flyinge, i en gammal smedja. Lunchen är välbesökt, hit kommer alla verkar det som: stammisar, byggjobbare, turister och förmodligen en hel del hästfolk. Det finns även takeaway. Lyssna på dagens lunchrätt: Pressbakad fläsksida med citronbakad sommarkål, citrontimjansky, matyoghurt, skånsk granaost, färskpotatis och pinjenötter. Mmm. Inte bara maten är bra, lokalen är rustikt mysig, råvarorna lokala, servicen mycket bra och uppmärksam, plate-ningen (är det ens ett ord?) är snygg och dryckesmenyn fylld med både vanliga och alkoholfria bra alternativ. Kvällstid kan man här njuta av deras avsmakningsmeny med vinpaket, något vi får ta och göra någon annan gång.

Vi åker sedan ut o kollar in lite loppis, vi styr mot Emmaus Fredriksdal. Här är allt välordnat och det finns rätt mycket kul vintagekläder till exempel. Även fast det finns massor fina grejer med bra kvalitet så finns det också gott om "hemska" saker, som vi absolut inte vill ha hemma. Men kul att kolla är det och vi fyndar lite diverse och åker sedan till Hurva för att dricka kaffe. Det planeras lite för morgondagen, hotell och restaurang bokas och så softar vi lite vilket är rätt skönt!

Middagen ikväll blir grillade shortribs med vitlöksbröd och krämig pastasallad med grillade nektariner mm i. En gammal favorit hälls i glasen, en ripasso från Le Marognole. Vinet från vingården som en gång i tiden gjorde att vi fastnade i "vinträsket" - vilken oändlig tur att vi stannade just där för många år sedan! Mer kubbspel blir det innan det är dags att krypa i säng för att vara utvilade till imorgon (alla ska köra långt, Johanssons upp till Linköping och vi med Wennborgs söder ut till Hamburg).

Vi vaknar till spöregn och åska, vilken tur att vi valde gårdagen till att strosa runt i Ystad! Idag hade det inte varit riktigt lika mysigt...
Efter en god frukost med mycket hembakat, planerar vi vår Österlendag lite grovt, checkar ut o åker först mot Olof Viktors, ett populärt bageri/café/butik. Här är det mycket folk som vanligt, dock inte på uteserveringen hehe! Vi köper lite bröd mm och åker vidare.

Nästa stopp blir Gunnarshögs gård som gör rapsolja. I gårdsbutiken finns alla möjliga produkter gjorda på raps, och de har gjort massor kul för barnfamiljer, bland annat ett rapsfrö-hav att leka i. Här finns café med, men vi styr vidare mot Kiviks musteri, där vi tänkt ta en fika. Men eftersom det inte går att sitta utomhus i regnet så är det smockfullt inomhus. Jahapp, tji kaffe då. Vi tar i alla fall en sväng i butiken och i den fina utställningen, det är trångt överallt så vi åker strax vidare.

Molnen hänger mörka och regntunga över Skåneslätten, mäktigt och vackert. Mindre kul såklart när regnskurarna avlöser varandra, men visst, regn behövs förstås det med. Nu börjar det dra ihop sig till lunchdags och vi sätter siktet på Kronovalls slott, ett maffigt barockslott i Skåne-Tranås där vi vet att de har god stenugnsbakad pizza i den säsongsöppna stall-restaurangen. Proppmätta går vi sedan i regnet till parkeringen och kör tillbaka till Hurva. Äntligen lite kaffe! Och vi passar senare på att fira födelsedagar i efterskott med champagne och jordgubbar på altanen.

Ikväll blir det middag med Helene och Ricardo från Malmö (som vi stötte på igår), det fixas krämig ceasar-potatissallad och grillas lammracks. Viner testas (två flaskor var korkskadade, surt men bara att hälla ut tyvärr), vi har valt en sydafrikansk blend på shiraz/cabernet sauvignon från 2015 - The flight från Heron Ridge i Stellenbosch. Den är fyllig och har bra balans, mycket tertiära noter, körsbär och katrinplommon, samt lite röktoner. Vi sammanfattar vinet som en Gentleman's Club - lädersoffor, cigarrlådor, rökig whiskey. Det passar perfekt till maten. Senare åker kubbspelet fram, nu har det spruckit upp och solen är faktiskt framme. Ricardo hade med sig en flaska Vecchio Amaro del Capo som vi såklart inte är sena att testa - det här är en av våra favorit-Amaro! Den smakar apelsin, örter och lakrits, och serveras iskall från frysen. Vi spelar ett antal rundor, så småningom skymmer det på och rätt var det är kommer någon på - men när går sista bussen till Malmö? Nu! Helene och Ricardo får ta ett hastigt adjö och springa upp till bussen. De hinner med som tur är!

Vi börjar dagen med frukost på altanen, idag skiner solen och det är varmt redan. Efter frukosten tar vi en lite längre promenad, först ner mot havet - det är faktiskt några som badar - och sedan in mot Simrishamn längs vattnet. Vi viker av inåt landet en bit. När vi ska gå över en stätta (trapp över ett staket) upptäcker vi att vi retat upp ett gäng getingar som byggt bo precis därunder, det var ju inte meningen att störa! Vi vandrar vidare över klipphällar - här ser man spår av när stenen varit sjöbotten, zooma in på bild nr fem så ser man tydliga vågmärken! Efter ca fyra kilometer är vi tillbaka i stugan. Vi pustar en stund, det är varmt nu! Sedan packar vi ihop och ger oss iväg till närliggande Nordic Sea Winery, där vi bokat bord för lunch i restaurangen. Dagens rätt är lasagne, några tar den och några väljer istället torskrygg. Till det blir det en äpplecider från Pomologik, och helt vanligt gott kallt vatten!

Efter lunch säger vi adjö till Greger och Jeanette, och sätter riktning mot Ystad. Vi hittar enkelt fram till vårt hotell, Fritiden, som är en nyligen omgjord simhall. Restaurangen ligger "i bassängen" och läktarna finns kvar. I rummen är det gamla omklädningsskåpsdörrar och överallt håller man fast vid temat. Det finns till och med ett eget öl, Trampolinen, en ljus lager som vi alla gillade. Vi väntar ett slag på uteserveringen, och strax anländer Jens o Mia som vi ska hänga med i ett par dagar här nere i Skåne. Efter en svalkande öl går vi ut på stan för att kolla in lite butiker, vackra gamla hus och ännu vackrare stockrosor som finns överallt. Mitt på stan (utanför Hemtex) träffar vi på Helene och Ricardo. Helene är arbetskamrat med Kia, just på Hemtex (fast andra butiker). De är bara nere i Ystad över dagen, och vi bestämmer oss för att tillsammans gå och ta en vätskepaus. Det blir uteserveringen på Store Thor, på Stortorget. En rätt schysst vinlista finns, bläddrar nyfiket i den, men det får nog bli en annan gång med mat i så fall. Här hänger vi i alla fall ett litet tag, skönt att sitta ner lite och att catcha upp med våra nytillkomna vänner. Till kvällen har vi bokat bord på Möllers Bryggeri, vi går förbi redan nu och kollar om det möjligen går att klämma in två personer till. Det går alldeles utmärkt! Men först går vi tillbaks till hotellet, för en liten uppfräschning och så har vi hört gott om takbaren (den enda i Ystad tror jag faktiskt!). Det är utsikt över typ hela Ystad, fast hamnen som ligger närmast kanske inte är den vackraste vyn direkt. Vi beställer varsin drink, de är visserligen goda men det tar evigheter innan de kommer. Så vi stannar inte länge här utan går ner till Möllers lite tidigare än planerat.

Det är inga problem att komma in lite tidigare, det var faktiskt inte så fullsatt som vi befarat. Vi börjar med varsin ljus lager (den mörka de har på tapp verkar det vara problem med). Möllers ligger i ett gammalt korsvirkeshus, och uteserveringen på innergården är rustik med träbänkar. De har en humoristisk och lokalpatriotisk approach, menyn är på skånska, med massor av roliga twister. En utmaning finns också - beställ och ät upp en skånsk (gigantisk) portion äggakaka inom en timme. Klarar man det får man maten gratis - klarar man det däremot inte blir man uppsatt på den förnedrande Stockholmslistan... Ingen av oss antar utmaningen, vi beställer mer rimliga portioner (stora även de), det blir schnitzel, äggakaka, plankstek mm. Maten kommer snabbt in, servicen är bra och efter en stund kommer även infravärmen på och värmer oss, det blev visst lite kyligt i kvällsluften.

Idag åker vi tidigt, tidigt på morgonen från Motala, styr söderut med ett snabbt stopp i Hurva för att möta upp Wennborgs, och sen åker vi gemensamt med dem vidare mot Simrishamn. Idag ska vi hälsa på Jeanette och Greger i deras sommarhus som ligger vackert nära havet. Vi bjuds på en härlig grekisk lunch på altanen: grekisk sallad, tzatziki och jättegott bröd. Till det bjuds retsina, med en assyrtiko som backup ifall retsina inte skulle falla oss i smaken, den är ju lite speciell stil. Ingen fara, den var en av de bättre retsina vi provat! Regndropparna börjar falla lite smått, vi går in men det ser ut att avta så vi bestämmer oss ändå för att gå den planerade promenaden neråt havet. Vackra vyer, klippor och härliga sandstränder. Det visade sig när vi var halvvägs att uppehållet visst inte varade så länge som vi trott, det blir en blöt trupp som återvänder till stugan. När vi torkat upp och regnskuren dragit förbi går vi ut för lite kubbspel, och även ett par omgångar Mölkky.

Det börjar dra ihop sig till middag, det blir Tagliata di Manzo (strimlat nötkött på rucolabädd med parmesanost, typ), rostad potatis och vitlökscreme. I glasen hälls två olika vin, båda italienska. Det ena är Promis från Ca'Marcanda, Gaias toskanska vingård. Mycket trevligt vin, en blend på merlot, syrah och sangiovese. Det andra vinet är Tignanello, också det en sk supertuscan från Bolgheri i Toskana. Här får vi ett mycket mer sammetslent vin, komplext med många olika smaker och med en otrolig längd. Helt klart ett riktigt bra vin, allt finns på rätt plats liksom! Vi sippar och diskuterar och jämför de båda vinerna tills glasen sorgligt nog är tomma. Till dessert serveras pannacotta med jordgubbar, till det en 30årig tawny port från Grahams. Kanske inte en dundermatchning men både desserten och vinet är otroligt goda var för sig och ändå inte helt tokiga ihop heller.

Efter en lång middag med många skratt, pinsamma avslöjanden av diverse barndomssynder, dråpliga historier, någon drink och lite fuldans som avslut, kryper vi i säng och somnar bums.