Resebloggar från Travellerspoint

På väg hemåt

semi-overcast 20 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.

Vi lämnar Gävle strax efter nio och åker iväg västerut. Idag ska vi besöka Julia och Rasmus, vändottern med pojkvän, i en stuga precis utanför Ludvika. Vädret är halvmulet just nu men det ska bli bättre framåt dagen. Vi åker via Falun och stannar till för att proviantera lite grann inför stuglivet. Vid lunchtid är vi framme vid stugan, som ligger underbart med sjötomt vid sjön Övra Hillen. Flera små stugor ligger på samma tomt, och det finns både egen brygga och båt. Efter en massa kramar och prat, och en tur tillbaka till Ludvika för att köpa saker vi glömt, så blir det först nyplockade, smörstekta kantareller på macka och sedan matjessill med nykokt färskpotatis till lunch. Man kan nog aldrig bli trött på denna enkla men geniala sommarmat! Att dessutom avnjuta den utomhus när solen skiner och vattnet glittrar gör det om möjligt ännu bättre.
IMG_20200803_123321.jpgIMG_20200803_123418.jpgIMG_20200803_123925.jpgIMG_20200803_135103.jpgIMG_20200803_140150.jpg
Livet på landet är lite primitivt, kylen är definitivt inte stor nog för att både husera mat och kyla ölen, så det blir till att fylla skottkällan med kallvatten, perfekt för att få svala öl senare. Eftersom det erbjuds både sjö och skog så delar vi på oss. Några går ut för att leta kantareller, och några ror ut på sjön för att fiska. Det badas i sjön och ankorna matas. Eftermiddagen går i lugnets tecken helt enkelt. Men snart tänds grillen, här ska bakas vitlök och grillas nektariner. I det lilla köket steks potatisen, ett paket smör och den mosade bakade vitlöken blandas ihop, och ute på ett litet bord trollas en sallad fram med chèvre, valnötter och så nektarinerna. Ett par flaskor sydafrikansk shiraz från Allesverloren öppnas och snart så har både köttet och ciabattan blivit grillade. Alla samlas vid bordet och tallrikarna fylls till brädden med allt gott. Underbara smaker och det slår faktiskt det mesta att vara sin egen kock!
IMG_20200803_145939.jpgIMG_20200803_172541.jpgIMG_20200803_174006.jpgIMG_20200803_183329.jpgIMG_20200803_183340.jpgIMG_20200803_183836.jpg
Kvällen bjuder på vackert väder och det blir faktiskt en till roddtur ut på sjön för att testa fiskelyckan. Några abborrar nappar men de är små så de får åka tillbaka i vattnet igen. Vi sätter oss på den lilla altanen och öppnar en medhavd flaska Le Marognole Classico, fruktigt och fint från vår första vingårdskärlek! Natten kryper på och det har blivit tvärmörkt när vi går till kojs. Tänderna borstas nere vid bryggan och vi ser att fullmånen tittar fram över trädtopparna. En underbar sommardag som denna blev en perfekt avslutning på roadtripen. Imorgon åker vi hem till Motala igen.
IMG_20200803_213510.jpgIMG_20200803_213732.jpg

Författat av millalindh 15:07 Arkiverat i Sverige Tagged bad grill stuga marognole ludvika Kommentarer (0)

Vi vänder söderut

semi-overcast 19 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.

På morgonen lyser solen härligt, vi vaknar tidigt och ger oss ut på en löptur. Ja, okej, mest en lufs-tur för min del, låren är rätt trötta idag. Så vi springer lite olika slingor, vackert längs . Ingen brådska på rummet, vi har sen utcheckning, så det blir en skön, lång frukost. Här kan man beställa havregrynsgröt, och det finns hjortronsylt, mums! Vi kollar upp om det finns något att titta på i Umeå som inte tar så lång tid, och får tips om Umeå Skulpturpark https://umedalenskulptur.org/. Det är en permanent utställning med ett 40-tal olika konstnärer, både svenska och internationella. Parken ligger i ett område som förr var mentalsjukhus, vackra byggnader och härligt när konsten kan vara så tillgänglig, det är helt gratis och öppet året runt, dygnet runt.
IMG_20200802_072647.jpgIMG_20200802_103408.jpgIMG_20200802_103545_BURST002.jpgIMG_20200802_103712.jpgIMG_20200802_104138.jpgIMG_20200802_104259.jpgIMG_20200802_105111.jpgIMG_20200802_105302.jpg
Vi har blivit hembjudna till vändotterns svärfar på hembakt blåbärspaj. De bor bara ett stenkast ifrån skulpturparken inser vi! En lyxigt god blåbärspaj med gott kaffe till, oslagbart. Efter en trevlig pratstund behöver vi röra oss vidare. Idag blir det en hel massa bilåkning, målet är att komma till Gävle innan kvällen, vi har bokat ett hotell där. Halv ett kör vi därifrån, vi har minst fem timmar i bilen att se fram mot, well, det måste vi tugga i oss ibland och det är ändå inte superfint väder idag, det mulnar på och blir rätt trist väder - men perfekt bilåkarväder. Vi tar första stoppet i Docksta, precis söder om Skuleberget. Här besöker vi först en pralintillverkning, Jeltsjes chokladpraliner https://jeltsjeschokladpraliner.se/, vi köper med oss några godbitar och inser att vi också behöver stoppa något i magen. Preem ligger nära, vi tar den lite osexiga men klassiska lunchen "2 grillkorv med mos"! Tiden i bilen utnyttjar vi till att spana restauranger för kvällen, köra lite quiz, smaska gifflar och att hitta alternativa vägar när E4:an verkar stocka upp sig framför. Vi hittar av denna anledning en väg som tydligen kallas Jungfrukustvägen, vi kör av mot Ljusne och på E4 lite längre söderut, vips så har vi åkt förbi köerna smidigt!
IMG_20200802_111210.jpgIMG_20200802_141624.jpgIMG_20200802_141836.jpgIMG_20200802_144201.jpg
IMG_20200802_175424.jpg
Vi kommer fram till Gävle strax efter sex, hotellet ligger mitt i centrum även här, superlyxigt. Hotellet var tidigare Stadshotell, fram till 1942 då det blev i militär ägo. sedan har det varit många olika verksamheter här, och för några år sedan tog Elite över det och renoverade rubbet. Mycket snyggt måste vi säga, de har bevarat mycket av det gamla, ståtliga och pampiga. Vi installerar oss snabbt på rummet, sedan är det mat som gäller. Söndag kväll, inte mycket är öppet tror vi, men det visar sig att det finns en hel del. Vi har redan spanat in ett ställe som vi är sugna på, Blackstone Steakhouse https://www.blackstonesteakhouse.se/ som ligger på gågatan nära hotellet. Här serveras alla varmrätter på en 400 grader het lavasten. Vi väljer den blandade tallriken, som vi får lite specialanpassad med svensk oxfilé, lammytterfilé och kalvbiff. Mycket gott kött för pengarna, och som de carnivores vi är så är detta rena mathimlen. Till maten väljer vi en malbec, El Esteco. Fylligt, påtagliga tanniner, lite örtigt och en härlig mörk färg. Vi steker o äter o dricker o njuter. När allt är uppätet finns det konstigt nog ändå en liten sparad plats för dessert, men vi delar dem så att vi verkligen ska orka. Melting chocolate bomb heter den, deras storsäljare. Varm choklad hälls över den gjutna chokladkulan och när allt smälter uppenbarar sig en salt karamellmousse och rostade hasselnötter. Så gott, så intensiv smak på chokladsåsen.
IMG_20200802_185840.jpgIMG_20200802_192804.jpgIMG_20200802_192912.jpgIMG_20200802_204007.jpgIMG_20200802_204725.jpg
Vi lämnar restaurangen redan vid nio, det är riktigt skönt ute, termometern står på 21 grader - bästa kvällen på länge. Vi går runt lite i Gävle för att se lite av stan, en fin boulevard, stortorget, och så förstås: platsen där bocken brukar stå. Den får man ju inte missa? Vi tar en liten törstsläckare på en uteservering, Verandan. Men det är så himla mycket mygg, vi får fäkta bort dem hela tiden och lär väl ha femtio myggbett som kliar snart. Vi betalar och går hemåt hotellet, fortfarande är det varmt och skönt.
IMG_20200802_213835.jpg
IMG_20200802_220022.jpgIMG_20200802_220147.jpgIMG_20200802_220109.jpg
IMG_20200802_220623.jpgIMG_20200802_222151.jpg

Författat av millalindh 07:29 Arkiverat i Sverige Tagged steakhouse malbec gävle Kommentarer (0)

Umeå

semi-overcast 22 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.

Idag styr vi norrut mot Umeå. Tanken var inte att åka riktigt så långt från början, men när vi gick o spånade lite så insåg vi att vi var rätt nyfikna på staden. Hur långt är det dit? "Vi åker inte mer än 10 mil mer norröver" gick resonemanget. Snabb sökning på Maps: 9,7 mil. Alltså blev det Umeå! Efter frukost åker vi, hotellrum till kvällen är bokat och dagen helt öppen för att hitta på något. Efter en liten stund på E4:an ser vi en skylt om ett surströmmingsmuseum. Så knäppt, det fångar vårt intresse och vi svänger av. Vägen går naturskönt cirka 15 kilometer ut mot kusten. Skeppsmalen heter fiskeläget http://fiskevistet.se/, här bor det 10 året-runt-boende, men sommartid är det mycket mer folk här, det verkar vara ett populärt tillhåll för vandrare, husbilsfolk, cyklister och sommargäster. Vi börjar med att gå upp mot museet. Inträdet är på 30 kr, verkligen prisvärt. Det är ett obemannat museum men det finns gott om informativa små skyltar att läsa, skrivna lite underfundigt och med rolig kuriosa. Kolla in byxorna på bilden, de är använda under många år vid insaltningen av strömmingen och är nu så saltindränkta att de nästan är som plåt! Här visas både om hur livet vid havet kunde vara för inte så himla länge sedan, och om hur surströmming görs. Det är en fin utställning, och extra plus för de lite småknäppa informationsfilmerna om hur man äter surströmming enligt konstens alla regler, och om hur modern tillverkning sker. Det finns till och med en surströmmingsakademi som träffas varje år och betygsätter årets burkar.
IMG_20200801_101359.jpgIMG_20200801_102709.jpgIMG_20200801_104323.jpgIMG_20200801_104334.jpgIMG_20200801_104518.jpg
Det finns en liten restaurang/pizzeria/café här, och visst är det dags för kaffe? Vi skulle ha kunnat välja surströmmingspizza, som såklart finns på menyn. Pass på den! Mysig uteservering, och det finns ännu mer surströmmingsinfo här, bland annat en vägg med en himla massa olika varumärken på surströmmingsburkar, en tecknad serie som underfundigt och lätt ironiskt berättar om surströmmingens betydelse, t ex för Örnsköldsviks framgångar i hockey, och hur man bäst tröttar ut sitt bordssällskap med olidliga skrävlerier om bästa surströmmigsminnena.
I närheten ligger Skagsudde fyr, som omnämns dagligen i radions väderrapporter. Mycket vackert med alla sjöbodar vid den lilla gästhamnen. Att solen skiner gör det självklart ännu bättre. Vi går en runda för att mjuka upp benen från gårdagens äventyr, men det blir bara på slät mark idag!
IMG_20200801_104527.jpgIMG_20200801_105208.jpgIMG_20200801_111526.jpgIMG_20200801_113622.jpgIMG_20200801_113911.jpg
Strax innan tolv åker vi vidare, och vi når Umeå lite innan incheckning. Vi parkerar ändå på hotellet, Elite Mimer, som ligger perfekt inne i centrum. Det är en gammal skolbyggnad, mycket pampigt och fint med historia och väl omhändertaget. En tur ut på stan, jakten är nu på någonstans att äta lunch. Nere vid älven hittar vi Sjöbris som ligger på en brygga. Det är ganska mycket folk, blandat av alla slag från barnfamiljer till de glassiga killarna med backslick och magnumskumpa. Vi ser en räkmacka på väg ut till ett bord och genast har vi bestämt oss. Fyra sådana, tack! Man beställer och betalar via QR-kod på bordet, smidigt men lite opersonligt. Vi inser när vi proppat i oss hela mackan att det gott och väl skulle ha räckt att dela på två mackor till oss fyra.
Vi går en liten sväng på stan, proppmätta, checkar sedan in på hotellet och fräschar upp oss lite, för att sedan gå tillbaka. Skönt att ha ett centralt hotell!
IMG_20200801_132338.jpgIMG_20200801_142213.jpgIMG_20200801_142711.jpg
Älven lockar mer, solen skiner och vi sätter oss på Gotthards krogs sommarkrog, "Gotthards vid älven" https://gotthardskrog.se/ Vi lyckas knipa det sista bordet på uteserveringen, skönt till en början men sedan går solen i moln och det börjar blåsa lite. Tur att det finns filtar att svepa om sig. Vi hade spanat in vinlistan innan vi kom hit, men inser nu att de har sommarmeny både på mat och dryck. Så långt tänkte vi ju inte... Vi väljer istället en cava, och lite chips och sojarostade mandlar blir perfekt till det. Det är mycket folk ute i Umeå, det såg vi både på stan tidigare och hela kvällen. Roligt att det är en levande stad, parken är full med folk som sitter och fikar eller hänger, och det uppmuntras också. Kul!
IMG_20200801_170803.jpgIMG_20200801_170816.jpgIMG_20200801_173851.jpg
Bord för kvällen är bokat på Harlequin https://harlequinumea.com/. Vi har som vanligt lite svårt att bestämma oss för maten, allt ser så himla gott ut. Valet blir då den smidiga vägen: Avsmakningsmeny med fyra rätter samt vinpaket till det blir det för tre av oss, den fjärde väljer ut en rätt med en dessert till. Nu kommer det att bli lite mat och vin ett tag här i bloggen, hej och hå, nu börjar vi.
Först kommer det ena vita vinet på halvglas, Lebenshilfe 5 Wingert riesling trocken från Pfalz. Bra syra, friskt men ändå mjukt. Den där klassiska badbollsdoften finns där bakom någonstans. Första rätten kommer in, det är löjrom från Norrbotten, potatiscrisp, ättiksgelé, picklad citronfilé, rökt gräddfil och friterad dill. Smakfullt upplagd och det smakar fantastiskt också! Löjrommen är mild och finkornig, det syrliga stämmer fint ihop med resten och tar inte över som man kunnat tro. Vinet blir ännu mjukare och bara så gott till.
Nästa vin som hälls upp är också vitt, en spanjor från Montilla: Bodegas Alvear 3 Miradas, gjort på sherry-druvan Pedro-Ximénes, fast detta är såklart helt torrt. Inte så vanligt om vi förstår saken rätt, åtminstone har vi aldrig provat det förut. Andra rätten är också en förrätt, en råbiff som är marinerad i sardeller med picklad rödlök, färskpotatischips, bakad kapris, bovetepuffar och en majonnäs med tryffel, Gruyère och parmesan. Åh, så gott, ganska salt men utan att bli för mycket, och vinet tar snyggt ned sältan.
Vi får in nya glas, nytt vin, denna gång ett rött till varmrätten. Nimbus Russus från Kamara är ett grekiskt vin på druvan xinomavro, merlot och syrah. Fylligt, örtigt, mörka bär. Mmm. Varmrätten landar framför oss, en kalvfilé med rostad morotspuré, smörstekta haricot verts, sotad spetskål, lätt pankofriterad färskpotatis och en alldeles otroligt koncentrerad rödvinsreduktion. Köttet är så mört att det nästan smälter i munnen!
In kommer också lobster roll med pepparrotsmajonnäs, caviar, friterad avocado serverat i briochebröd och med mandelpotatischips.
En liten paus i ätandet bjuds innan desserterna kommer. Först vinet, dels en auslese-riesling från Rheingau och dels en australiensisk söt muscat från Campbell Winery. Båda goda som godaste godiset, sötma och syra i balans. Den ena efterrätten är en creme brulee med bourbon-vanilj, svartvinbärssorbet, havresmulor och rödvinbärsskum. Den andra är en chokladpastej med vaniljglass, blåbär och karamelliserad vit choklad.
En espresso senare så är vi helt björnmätta, smak- och doftsinnet har verkligen fått jobba hårt ikväll. Notan blir semesterns dyraste, sån här mat kan man inte lyxa till det med varje dag, men sanslöst kul att unna sig.
Vi orkar inte med så mycket mer ikväll än att gå tillbaka till hotellet, hänga lite på rummet, spela lite kort, snacka lite skit - och dela en flaska medhavt vin, Gaio Gaio från Calabretta på Etna. Lingon, vag hint av viol, lite kryddor, doft av hav (?) och kanske en vag touch av mineral eller sten? Vilken kväll!
IMG_20200801_184520.jpgIMG_20200801_185715.jpgIMG_20200801_191512.jpgIMG_20200801_192137.jpgIMG_20200801_193904.jpgIMG_20200801_195035.jpgIMG_20200801_195038.jpgIMG_20200801_195019.jpgIMG_20200801_203912.jpgIMG_20200801_204438.jpgIMG_20200801_204420.jpgIMG_20200801_204413.jpgIMG_20200801_214148.jpg

Författat av millalindh 17:00 Arkiverat i Sverige Tagged cava umeå surströmming fiskeläge fine_dining vinpaket Kommentarer (0)

Skuleberget och Örnsköldsvik

sunny 22 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.


Ganska skönt när vi idag inte behöver packa ihop alla väskor, vi har bokat två nätter i Örnsköldsvik. Istället tar vi på oss våra bästa hiking-kläder, provianterar på Hemköp och sätter av mot Skuleberget. Idag skiner solen, det ser ut att bli en toppendag! Berget ligger en liten bit söderut, mycket tillgängligt precis bredvid E4, och det är en maffig syn med det 295 meter höga berget som med en nästan lodrät brant höjer sig över marken. Det finns flera infarter och utgångspunkter till Skuleberget, vi har kollat kartan lite och väljer att parkera vid Naturum. Vi pratar lite med en av deras guider på infocentret, han berättar att det regnat ca 25 mm i natt och att det därför kan vara lite blött, men att det kommer att torka upp snart. Vi känner oss trygga nu med de leder vi redan hade kollat ut, Grottstigen upp och Södra Bergsstigen ned. Här finns också en anläggning som heter Via Ferrata http://www.viaferrata.se/, där man kan prova på bergsklättring i fyra olika svårighetsgrader. Den gula leden, den lättaste, ska gå att klättra utan förkunskaper och med normal fysik. Vi har varit lite nyfikna på Via Ferrata, lite skräckslagna också måste jag erkänna, men allt löser sig mycket enkelt - eftersom det regnat så är alla de lederna stängda idag. Vi är inte särskilt ledsna.
Hela regionen här är den plats i världen som höjt sig mest sedan istiden. Då var isen 3 kilometer tjock, och tydligen som tjockast just här. Berget trycktes ned 800 meter av tyngden från isen, och när den sedan smälte för så där 10 000 år sedan, fjädrade marknivån långsamt tillbaka, och gör det fortfarande, nu med ca 8 mm per år vilket är världsrekord. Så på 100 år blir det en höjning på 80 cm, rätt påtagligt med andra ord. Förr visste man inte varför, man trodde bl a att havet torkade ut, och först på 1800-talet började man förstå anledningen. Landet kommer att fortsätta att höja sig i flera tusen år till, skapa nya öar och flytta ut kusten så att det blir fastland till Finland!
Hur som helst, vi börjar vår vandring uppför Grottstigen. Den är 600 meter lång, och höjdskillnaden nästan 300 meter, vilket gör en stigning på 50 %. Varje meter vi går framåt går vi alltså en halvmeter uppåt också. Med bra skor, välfyllda vattenflaskor och gott humör ger vi oss iväg. Stigen blir snart fylld med stora stenar, klippblock och rötter, pulsen höjs och eftersom det också är relativt varmt blir vi snabbt svettiga. Riktigt kul att fundera ut bästa vägen, testa greppet och ibland verkligen hiva sig upp på nästa block. Det är lite fuktigt, vattnet rinner längs bergssidan och bildar små rännilar över stenen, men ändå går det att välja torrare vägar.
IMG_20200731_093520.jpgIMG_20200731_093433.jpgIMG_20200731_093929.jpgIMG_20200731_095351.jpgIMG_20200731_095610.jpg
Längre upp kommer det en liten avstickare till en grotta. Det är en rätt grund grotta, man tror inte att någon bott där men däremot har det förmodligen används som tillfälligt skydd. För att ta sig upp behöver man klättra upp för en brant stege, och när man kommer över kanten förstår man att det kommer fler, ännu brantare stegar. Jag, som har en läggning åt det där höjdrädda hållet, framför allt för branta trappor och stegar, känner att det här inte kommer att bli något roligt alls. De andra i sällskapet får gå upp utan mig helt enkelt. De berättar att det var en fantastisk utsikt därifrån, men att det var tur att jag avstod, för stegarna blev bara brantare och brantare. Utsikten var förresten riktigt fin även nedifrån.
232d1f80-d3e6-11ea-b5c7-cbba0e15fc0b.jpgIMG_20200731_095808.jpg
Vandringen fortsätter när alla samlats igen, nu börjar det bli mer trappsteg och små stegar. Allt är bra ordnat, små järnstänger nedslagna i berget precis där man behöver något att hålla sig i, ett litet trappsteg där det är för högt eller brant, kedjor eller rep att hålla sig i. Ändå är det mer som en krabba än som en bergsget jag tar mig fram. Ju längre upp vi kommer och ju brantare det blir, desto mer motas det sunda förnuftet bort och ersätts av en irrationell lätt panik. De andra går upprätta och snackar och har inga problem alls, jag biter ihop och tar ett steg i taget. Det går ändå bra, snart är vi uppe på mer flack mark och livet känns fantastiskt igen. Vilka vyer över landskapet! Vart vi än vänder huvudet är det den ena magnifika utsikten efter den andra. När man tittar ned på leden vi har gått (ser ni trappstegen?) så är det med stolthet - här har jag tagit mig upp!
IMG_20200731_103625.jpgIMG_20200731_110900.jpg
Toppstugan öppnar inte förrän elva, och det är redan mycket folk som står och väntar. Vi fyller vattenflaskorna, tar en välförtjänt sittpaus utanför, och går sedan Kalottstigen, en knapp kilometer runt toppen, den går ungefär där kustlinjen gick som högst. Även här har man världsrekord, detta är den högsta gamla kustlinjen i världen! Man har satt en metallkant som visar var den gick, smart att visualisera det så. Berget ovanför har aldrig varit under havsnivån, så där finns jord och växtlighet kvar. Resten av berget är till stora delar kalt, tack vare att det slipats rent med havsvatten under många år. Det finns fina utsiktsplatser och fina ramper på första delen, sedan blir det mer terräng. Dock många gånger lättare än vår uppstigning, här är det flackt och ganska lättpromenerat.
bb5fa9c0-d437-11ea-b1a1-e109d568acaf.jpgIMG_20200731_111405.jpgIMG_20200731_111630.jpgef80b1e0-d437-11ea-b1a1-e109d568acaf.jpgIMG_20200731_114149.jpgIMG_20200731_114212.jpgIMG_20200731_114312.jpg
Vi kommer tillbaka till toppstugan, men det är fortfarande mycket folk där. Vi är ändå inte så fikasugna, vi tänker ta oss ned istället, och vi har ju med oss bra med snacks och bars att ha som mellanmål. Det är nu överlag riktigt mycket folk ute på hela berget, det märks att det är ett populärt ställe, och att svenskarna hemestrar denna sommar. En del är riktigt proffsigt utrustade, några kånkar barn på ryggen, vissa är klädda som att de är på en liten stig till stranden. Ungdomar, äldre och barnfamiljer, alla typer finns. Inte alla verkar uppskatta livet på berget, en man hör vi säga "älskling, nästa gång vi ska upp på ett berg tar vi ett där det går att åka bil upp!". Vägen ned har vi uppfattat som mycket lättare, men vi skulle nog vilja påstå att den är ganska krävande också. Alla kan visserligen gå, men det är höga kliv, leriga partier, stora stenar, flacka men ibland hala klipphällar. Benen börjar dessutom att bli lite lagom trötta nu och vägen ned är lång. Det finns mycket att titta på, både utsikt förstås, men också massor av vackert som växer. Väl nere i civilisationen igen känner vi oss alla otroligt duktiga men trötta. Den där andra turen i Skuleskogen som vi tänkt oss att hinna med idag, den får vi nog tyvärr passa på. Våra kroppar är inte riktigt vana vid den här behandlingen. Vi började gå runt kvart över nio, och nu är klockan halv två. Vi har suttit ned några korta stunder för att vila såklart, men vi har ändå varit här i över fem timmar. Vi kikar upp på berget en sista gång, fullt nöjda med dagens etapp.
f58a08f0-d439-11ea-a565-e3c76d4ca194.jpgfd835b10-d439-11ea-a565-e3c76d4ca194.jpg0ea1fc30-d43a-11ea-a565-e3c76d4ca194.jpgIMG_20200731_125018.jpg
IMG_20200731_133731.jpg
Vi har med oss mackor till lunch, så vi åker över E4:an för att hitta någon mysig plats att stanna och äta på. Vi åker en bra bit, vänder och tar sedan en liten glänta i skogen vid vattnet. Inte supercharmigt, men vi är hungriga och det blir toppenbra med lite bakluckelunch på salami- och brie på baugette. Vi stannar inte länge här, utan åker sedan tillbaka till Ö-vik och hotellet. En varm bastu väntar på oss, på hotellets fjortonde våning och med panoramafönster ut mot hamnen. Nu kom regnet vi sett vara på väg, det verkar dock spricka upp igen snart. En liten vilostund och dusch senare så är vi snart på topp igen. Klockan fem är vi redo för lite häng på stan och nu skiner solen. Vi går tillbaka till Public igen, de är Ardbeg-ambassadörer och vi vill kolla in deras utbud. Det blir ett par små smakprov, först av Ardbegs nyaste whisky, Blaaack, och efter det blev det Corryvreckan. Även en Sancerre från Alain Gueneau och en australiensisk chardonnay med lite sauvignon blanc hann vi med, o kanske nån liten öl (ja, vi var där ett tag, och vi delade på det mesta!).
IMG_20200731_142610.jpgadceb480-d43d-11ea-a531-cb29c2769333.jpgbaecb4f0-d43d-11ea-a531-cb29c2769333.jpg
Vi har bokat bord strax efter åtta på Mamma Mia http://www.mammamia.nu/restaurang/ inte långt härifrån. Vi har gott om tid på oss så vi tar en liten stadspromenad innan vi går till restaurangen. Det är inga problem att få bordet lite innan bokad tid. Vi börjar med en flaska bubbel, vi vill gärna ha något annorlunda och kul, och blir rekommenderade en spumante från Castello di Spessa https://www.castellodispessa.it/en/ i Fruili i nordöstra Italien, nära slovenska gränsen. Vinet heter Perté och är gjort på Ribolla Gialla, inte så vanligt att göra mousserande på. Alberto (?) som serverar oss berättar glatt om vingården och hur de importerar alla sina viner själva, främst från Italien. Vi tar in lite vitlöksbröd och oliver att snacksa på medan vi bestämmer vad vi ska äta. Beslutssvårigheterna är grava, men så får vi höra vad som är dagens fisk: hälleflundra. Så enkelt det blev. Tre av oss tar fisken, en tar pasta salsiccia. Vi ber om en bra vin-rekommendation till maten, och till pastan blir det en ripasso, till fisken en sauvignon blanc från samma gård som bubblet. Vi får smaka lite från en öppnad flaska och visst, den kommer att bli kanon till maten.
8a7704c0-d441-11ea-8406-3bb515fb41f3.jpg92b88370-d441-11ea-8406-3bb515fb41f3.jpg9b10be70-d441-11ea-8406-3bb515fb41f3.jpg
Lokalen är en salig blandning av hockeytröjor, italienska rödvita dukar och tidningsurklipp (pappan i familjen var först i Ö-vik med pizza 1974, och har också hjälpt till att starta Pappa Grappa i Norrköping). Vi slukas av berättelserna vi får höra, och sneglar bortåt grappavagnen som står så fint och väntar. Den rullas fram till bordet och nu väntar en stunds prat om grappa - lagrad eller inte, var tillverkas de olika grapporna, ska man smaksätta dem eller är det bara hittepå? Vi tipsar varandra om bra märken och kan man tänka sig - det blir en miniprovning med 3 olika grappa. Först en vit på pinot noir från Bertagnoli, den förväntas vara en klassisk grappa med käftsmällsdoft, men den här är annorlunda och låter oss omvärdera vår negativitet mot olagrad grappa. Nästa är från samma tillverkare, grappan heter Koralis och är lagrad två år på ekfat. Fylligare och riktigt god. Sist kommer grappornas grappa, något vi aldrig tidigare provat: Grappa riserva del conte Ludovico di Spessa. Den är gjord på merlot/cabernet sauvignon och är lagrad i nästan 20 år. Inte direkt billig, men åhh vilken doft. Smörkola, russin, knäck, mogen ananas, torkade aprikoser. Och smaken sen, lika gudomlig den. Dessa droppar skulle man vilja kunna konservera för att kunna dofta på för evigt. Tyvärr tar allting slut, även denna ljuvliga kväll. Mätta, glada och nöjda promenerar vi tillbaka till hotellet.
2fcce310-d445-11ea-b800-2b0f4195b3b4.jpgIMG_20200731_215642.jpgIMG_20200731_220837.jpg4ce046e0-d445-11ea-b800-2b0f4195b3b4.jpg59363c60-d445-11ea-b800-2b0f4195b3b4.jpg

Författat av millalindh 17:00 Arkiverat i Sverige Tagged mountains hiking sverige berg grappa moretti bergsvandring världsarv örnsköldsvik Kommentarer (0)

Mot Örnsköldsvik

semi-overcast 10 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.

Idag ser det ut som att vi får en regnig dag. Det öser ned och termometern kommer knappt över 13 grader. Efter en förträfflig frukost (den egengjorda müslin gillas skarpt!) gör vi som varje morgon, packar ihop allt och åker mot nya äventyr. Idag är målet Örnsköldsvik, men innan dess har vi lite lösa planer. Efter ett kort stopp vid Höga Kusten-bron blir nästa anhalt Mannaminne https://www.mannaminne.se/, konstnären Anders Åbergs livsverk med över 50 byggnader med utställningar, konst, museum med mera. Vi parkerar och löser entré, och börjar att kika runt. Det är mycket man inte hade koll på vad gäller hans konst, fantasi var det i alla fall inte brist på. Han har gjort mycket offentlig konst som finns på t ex Arlanda, han har varit med och gjort scenografi till Ronja Rövardotter och haft stora riksutställningar. Byggnaderna är fyllda efter olika teman, Estniska huset, dragspelstema, en norsk stavkyrka mm. Vi går runt och blir snabbt mätta på allt. Vi inser att vi inte alls har varken intresse eller kunskap nog för att ta till oss och uppskatta området. Säkert intressant om man är mer insatt. Vi tar en liten titt in till kafferosteriet och köper varsin god kopp kaffe och cannoli istället och åker sedan vidare.
IMG_20200730_102807.jpgIMG_20200730_102351.jpgIMG_20200730_112830.jpgIMG_20200730_113129.jpgIMG_20200730_115305.jpgIMG_20200730_115105.jpgIMG_20200730_113205.jpgIMG_20200730_124752.jpgIMG_20200730_124756.jpg
Hmm, vart ska vi nu? Vi behöver något kul att se och framför allt lunch. Google är vår bäste vän ibland och efter lite snabb sökning på maps styr vi mot en gårdsbutik i Själand https://gardsbutiken.net/ som verkar vara ett trevligt ställe. Som så mycket annat vi hittar, så ligger detta mitt ute i ingenting, men det verkar välbesökt för parkeringen är full, och när vi frågar efter ett bord (som vi inte bokat innan) så blir svaret att det tyvärr är fullbokat hela dagen, men att det finns platser ute. Skämtar de? Ute = svinkallt o regn. Men det finns platser under tak och med infravärmelampa och filtar så blir det varmt och skönt. På menyn finns raggmunk med fläsk och rårörda lingon, alla väljer denna klassiker. Först kommer det in en fin liten korg med bröd o marmelad, mumsigt värre. När raggmunken kommer in kan vi inte nog lovorda den. Frasig och fin, perfekt fläsk och de rårörda lingonen har bara helt nyligen fått sin nypa socker och är underbara. Vällagat mat, trevlig miljö och bra service gör att betyget blir högt. När vi efteråt går runt i butiken stöter vi på skidresevänner från Lund! Trevligt och oväntat att ses här.
IMG_20200730_142009.jpgIMG_20200730_135955.jpgIMG_20200730_132733.jpgIMG_20200730_134440.jpg
Mätta och nöjda åker vi vidare, vi tar lite småvägar och är snart i Mjällom. Här tänker vi att det kan finnas ett tunnbrödsbageri, men det visar sig att Mjällom tunnbröd https://www.mjalloms.se/sv inte tillverkas i byn med samma namn utan i Ullånger en liten bit härifrån. Inte så logiskt, men vi letar oss dit i alla fall och besöker både den mycket fina fabriksshoppen med deli-disk, och den lilla bagarstugan där man visar upp hur tunnbrödet bakas i en vedeldad ugn. Vi hinner med en snabb titt på Skuleberget också så att vi vet vart vi ska i morgon.
IMG_20200730_151132.jpgIMG_20200730_151143.jpgIMG_20200730_151523.jpg
Örnsköldsvik är som sagt målet idag, och vi är ju redan här! Vi ska sova på Elite Plaza i natt och i morgon, så vi åker dit först för att checka in o lämna av lite väskor. Mitt inne i stan ser vi en backhoppningsbacke, där landningsdelen verkar vara integrerad med Statoils tak. Konstigt. Efter en tur till Naturkompaniet och Fjällrävens outlet är vi tillbaka igen på hotellet. Vi tänker ta något att dricka i hotellets bar, som drivs som Bishops Arms. Inga bord finns att få, säger killen vi träffar, fast klockan bara är sex. Allt är fullbokat, enligt honom, fast vi ser att det är mer än hälften av borden lediga. Vi ska ju bara stanna en kort stund, men enligt honom går det inte alls för sig att ge oss ett bord som är bokat till senare ikväll. Ingen idé att tjafsa, vi går därifrån och tänker använda konsumentens lilla hämnd att inte lägga en krona på denna krog.
Istället går vi upp på rummet och öppnar en av våra medhavda viner, en chenin blanc från Ludovic Chanson. Vinet är grymt gott, passar bra att avnjuta på egen hand. Vi passar på att kolla upp lite krogar och hittar ett par vi kan gå till.
IMG_20200730_163231.jpgIMG_20200730_172213.jpgIMG_20200730_181157.jpg
Vi går först till Saltmagasinet https://www.saltmagasinet.com/, men de har inte bord förrän om tidigast en timme, Vi bokar, och går sedan iväg mot stan för att spana in morgondagens middagsrestaurang, som vi förstått behöver bokas i förväg. Vi velar lite mellan några och väljer sedan att boka på Mamma Mia.
Stegen styr nu mot Public https://www.restaurangpublic.com/sv/hem.htm, en pub som har både mycket öl och mycket whisky att välja på. Varsin liten öl hinner vi med innan vi går tillbaka till Saltmagasinet. Vi tar alla in varsin pizza, de ser enormt goda ut, Till det väljer vi en nero d'avola/syrah, mycket god. Vi orkar verkligen ingen dessert idag, det får bli limoncello och lagrad grappa istället. Vår servitör dukar av och passar på att dryfta grappans för- och nackdelar. Vi kan inte motstå att dela med oss av en bild på vår favorit, Aquileia. Runt 10-tiden är vi tillbaka på hotellet igen och efter lite häng blir det dags att avsluta dagen med att krypa ner under täcket.
IMG_20200730_191206.jpgIMG_20200730_205004_279.jpgIMG_20200730_205602.jpgIMG_20200730_205652.jpg

Författat av millalindh 06:45 Arkiverat i Sverige Tagged berg örnsköldsvik Kommentarer (0)

Bottenhavets kust och Söråkers Herrgård

semi-overcast -16 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.


Morgonen är solig, humöret toppen och efter lite frukost packar vi in väskorna i bilen och styr norrut på E4:an. Det slumpar sig så bra att vi lyckas stämma träff med syster, det blir bara ett litet stopp innan vi ska iväg igen, men vi hinner ta en fika ihop och babbla en stund, mycket trevligt. Vi träffar också några kalkoner, oj vilka konstiga djur! Fun fact: halsen kan ändra färg efter deras humör! Tillbaka i bilen underhåller vi oss med lite quiz, vägen är rätt trist men det blir alltid lite roligare med något tidsfördriv.
Vårt första stopp idag ska bli ett ställe som heter Gränsfors bruk, där de tillverkar yxor och har ett yxmuseum. Vi svänger av och åker genom det vackra landskapet men när vi kommer fram verkar det vara stängt. Mycket riktigt, de har varken fabriksvisning eller butik öppen i år, och vi inser att vi inte kollat upp det tillräckligt bra innan. Jaja, det är inget att göra något åt, vi åker helt enkelt vidare.
IMG_20200729_101424.jpgIMG_20200729_111918.jpg
Nu styr vi mot kusten istället, det finns ett annat bruk vi läst om, Galtströms bruk https://www.galtstromsbruk.se/. Här finns ett gammalt järnbruk med anor från 1600-talet, och hela bygden verkar levande med olika verksamheter. Vi går runt och kikar på bruket, som i mycket liknar den järnbruksruinen vi besökte tidigare på resan. Det är ändå lite fräckt att föreställa sig hur all mekanik fungerade, vilket slit det måste ha varit att få fram järnet. Det finns en stig som leder ned till havet, Vitsand heter badplatsen. Vi doppar tårna i Östersjön, eller rättare sagt Bottenhavet som det heter här,, det är minst sagt friskt. Graderna i luften motsvarar nog ungefär graderna i vattnet, 16-17 grader typ. Det gjorde alltså inget att vi lämnat badkläderna i bilen, ingen av oss är särskilt sugna på att slänga oss i vågorna.
IMG_20200729_121758.jpgIMG_20200729_123706.jpgIMG_20200729_124739.jpgIMG_20200729_131144.jpg
Däremot börjar vi bli sugna på lunch, klockan närmar sig halv två. När vi körde hit passerade vi ett ställe som heter Skatan, och dit åker vi nu. Det är inte särskilt långt alls. Skatan är ett mysigt fiskeläge med gästhamn, sjöbodar, rökeri och Skatan Café & Krog http://skatanscafe.se/. Vi får ett bord på den inglasade verandan med en fantastisk utsikt över den lilla hamnen. På menyn finns gott om alternativ, man får verkligen beslutsångest när det finns så mycket som lockar. Tillslut faller valet på Skatan-macka med varmrökt lax, gravad lax, kräftor och egen skagenröra, Räksmörgås med handskalade räkor samt en Gravlaxmacka på hårt tunnbröd. Till detta blir det Les Deux Pins Sauvignon Blanc samt Vinho Verde Quinta d'Amares. Vi rankar lunchen som den klart bästa hittills! Efter lite kaffe och en minitur till butiken så går vi tillbaka till bilen.
IMG_20200729_133852.jpgIMG_20200729_134243.jpgIMG_20200729_144132.jpgIMG_20200729_144146.jpgIMG_20200729_140546.jpgIMG_20200729_140552.jpg
Vi tar kustvägen norrut, det är väl inte alltid så där vansinnigt mycket kust och hav man ser, men betydligt roligare än att åka E4.an igen. Vi åker förbi Sundsvall och Timrå, mot hotellet vi bokat för natten, Söråkers Herrgård https://www.sorakersherrgard.se/. Ett härligt ställe med mycket historia och charm. Visserligen ligger rummen inte i själva herrgårdshuset, men vad gör väl det? Vi får ett varmt välkomnande och efter att ha installerat oss lite på rummen går vi och tar en Aperol Spritz vid den nya bardisken. Vi ber att få kolla in vinlistan för kvällen, men de har ingen lista just nu, istället hämtas de fem röda vinerna som finns tillgängliga så att vi får kika o välja på själva flaskorna. Ja, lite udda och verkligen inte någon lång vinlista, men ändå personligt och hjälpsamt. Herrgården är både tjusig och ståtlig, mycket härliga rum och inredning med känsla. Vi går runt lite och tittar, ute skiner solen så vi tar ett litet varv i trädgården också. De har verkligen mycket för alla, här finns bra utrymmen för barnen, 2 st utomhusbubbelpooler, spel att låna, biljard och säkert massor av annat vi inte sett.
IMG_20200729_183852.jpgIMG_20200729_155116.jpgIMG_20200729_164755.jpgIMG_20200729_165547.jpgIMG_20200729_170734.jpg
Vi har redan när vi bokade rummet bestämt att vi ska äta här på kvällen med. Det blir toppenskönt att slippa stressa iväg för att hitta någonstans att äta, restaurangen här har dessutom gott rykte. Vi tar allihop in specialaren Herrgårdstallrik, med lite av varje på som en plockbricka typ. Väldigt mumsigt. Till det har vi valt två olika viner, en Cabernet Sauvignon från Washington som heter Lone Birch, och en Shiraz/Mourverdre från Sydafrika. Båda är goda, men har olika karaktärer såklart och smaken skiftar rätt mycket beroende på vilken del av tallriken vi äter. Efter maten finns det visst plats kvar för dessert, det blir vaniljglass med varma hjortron! En liten Tokajer får sällskapa ned. Kvällen avslutas med lite spel och prat, det var superskönt med en lugn och avkopplande eftermiddag/kväll.
IMG_20200729_191831.jpgIMG_20200729_193445.jpgIMG_20200729_211205.jpg

Författat av millalindh 17:00 Arkiverat i Sverige Tagged sverige aperol medelpad hälsingland herrgård Kommentarer (0)

Helvetesfallet i Dalarna och Växbo i Hälsingland

overcast 16 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.


På morgonen öste regnet ned, men det sprack upp lagom till morgonens joggingtur ner mot Siljanstranden. Otroligt vackert och nästan att man vill ta ett dopp i den spegelblanka sjön. Fast 12 grader i luften, hmm, nej tack, det blir inget dopp nu. Vi käkar frulle istället och åker vidare från Mora. Vi tar vägen norrut mot Orsa och sedan vidare. Vilka vyer över Siljan!
IMG_20200728_075402.jpgIMG_20200728_080024.jpg
Första målet idag är en fors som vi läst om, Helvetesfallet https://www.visitdalarna.se/helvetesfallet. Det ligger 3 mil norrut, det tar en knapp halvtimme att åka dit, det är bra skyltat och vi åker på grusvägar förbi skog, flygfält, skog, fäbodar, skog, jaktstugor och mera skog. Mitt i ingenting ligger en parkeringsplats och en trappa leder ned mot forsen. Redan här uppe på parkeringen hör vi dånet från vattnet. Det är bara ett par stycken till besökare här när vi stannar, men det blir fler och fler som kommer under tiden vi är där. Efter trappan blir det en brant "naturtrappa" med stora stenar och rötter, lite utmanande men roligt! Ju längre ned vi kommer desto högre dånar forsen. Väl nere väntar en magnifik fors, det här är Ämån som smalnar av till två kanjoner, denna vid Helvetesfallet, och Storstupet längre ned. Här är klippväggarna 30 meter höga, och man har byggt en fin bro och bra avsatser att gå ut på mitt i forsen. Mäktigt med allt vatten som dundrar fram under en, och bron var faktiskt inte så farlig för den höjdrädde som man kunnat tro. Vi går runt ett tag, fascineras av naturens krafter och går (klättrar!) sedan tillbaka till bilen. En nektarin blir perfekt mellanmål och vi bestämmer sedan att åka även till Storstupet.
IMG_20200728_101630.jpgIMG_20200728_101639.jpgIMG_20200728_102421.jpgIMG_20200728_103008.jpgIMG_20200728_103727.jpgIMG_20200728_103637.jpg
Vid Storstupet är det lite kortare ned till vattnet, och det finns ett rep att hålla sig i. Ändå är det lite trixigt här och där. Vid forsen har man byggt ett cementfundament, inte särskilt snyggt men när man forslade timmer behövde man hjälp just vid dessa platser. Vi går över bron, och högt uppe ser vi en järnvägsbro. Det finns en slingrande stig upp till den, och väl däruppe är utsikten magnifik. Vi väljer att inte gå över bron, det är 34 meter ned till vattnet (känns som det dubbla!) och man ser rakt ned genom plankorna. Här går Inlandsbanan, läser vi oss till. Vi vänder utan att gå ut på bron och går tillbaka till bilen. På stigen möter vi folk i flip-flop, inte riktigt rätt fotbeklädnad för denna tur känner vi! Även här strömmar det nu till mer folk, parkeringen är proppfull och vi möter fler bilar som får vända. Populärt utflyktsmål verkar det som, och vilken tur att vi kom när vi gjorde.
IMG_20200728_111205.jpgIMG_20200728_111244.jpgIMG_20200728_112526.jpg
Vi försöker dra upp lite planer för resten av dagen och börjar kolla lite fler ställen att besöka. Färden går österut i alla fall, vi hittar Skattungbyn på kartan, här spelades bland annat Ingmar Bergmans Jungfrukällan och andra svenska klassiker in. Precis innan byn åker vi förbi ett fik som ligger precis vid vägen, Turistcaféet Älvhöjden https://www.facebook.com/pages/category/Restaurant/Cafe%C3%84lvh%C3%B6jden-207340472649890/ Det fångar vårt intresse, ser urcharmigt och lite lagom knäppt ut så vi stannar, det är ändå dags för lite kaffepaus. Vi parkerar och går in, här verkar alla känna alla och när vi ser fikadisken med hembakade, stora morotskakor, kärleksmums och äpplekakor så kan vi inte riktigt motstå. Vi köper varsin stor kaka och kaffe och sätter oss på den lilla terrassen med magnifik utsikt över landskapet. Kaffet kommer ut, en kanna riktigt kokkaffe serveras i fina koppar. Så genuint och härligt. Färgerna på inredningen är helt galna men allt hänger ihop och vi gillar ju ställen med ett tema och som drivs lokalt och med värme och kärlek, vilket vi lätt hittar här. Alla dar i veckan väljer vi hellre detta än ett kedjecafé. Efter ett besök på det lilla utedasset kör vi vidare, och nu har vi hunnit att planera lite till, vi styr mot Växbo där vi både är nyfikna på linfabriken och en restaurang.
IMG_20200728_115446.jpgIMG_20200728_123015.jpgIMG_20200728_120635.jpgIMG_20200728_122608.jpgIMG_20200728_120157.jpgIMG_20200728_115642.jpgIMG_20200728_120342.jpgIMG_20200728_122700.jpg
Vägen dit är lång och rätt tråkig. vi gör det lite roligare med lite spontana pauser. Först ett mini-stopp vid en myr - vi har nämligen sett en hel del folk med hinkar som förmodligen innehåller hjortron. Vi går bara in en liten bit, wow, vad fluffigt och svampigt det är, det känns som att gå på skumgummi. Vi hittar bara några enstaka hjortron, men kul att se hur de växer och vi förstår nu varför hjortron är mycket dyrare än t ex lingon. Det växer bara ett enda bär per planta, så det är nog ett drygt arbete att få ihop en liter.
Andra stoppet blir i Alfta, där man visar upp en av de sju Hälsingegårdar som är upptagna på UNESCOs världsarvslista. Maffiga byggnader, med präktiga förstukvistar. Inuti är det målat med härliga målningar både på väggar och tak. Många gårdar är privatägda och visas sällan, men denna vi stannar till går att gå in i.
IMG_20200728_131139.jpgIMG_20200728_140745.jpgIMG_20200728_141011.jpgIMG_20200728_141317.jpgIMG_20200728_141548.jpgIMG_20200728_141614.jpg
Strax innan tre kommer vi in i Växbo. Här börjar vi med att besöka Växbo Lin https://www.vaxbolin.se/, som har både en fabriksvisning och en riktigt fin fabriksbutik. Här finns det mesta i deras sortiment samt en hel del andra sortering att fynda bland, Man skulle kunna handla hur mycket som helst, välgjorda kvalitetstextilier kan man väl aldrig få för mycket av? Det blir en påse var, fylld med finfina handdukar. I området häromkring finns det mycket att se förutom linneväveriet. En hel liten hantverksby ligger nere vid den den gamla kvarnen. Det finns många småbutiker, med keramik, silver, textilier med mera. Restaurangen har vi hört gott om, de använder lokala råvaror och rekommenderas i White Guide. Ändå väljer vi att inte äta här ikväll, vi behöver fixa boende och det verkar inte finnas något här i närheten. Efter att ha kikat runt i butikerna sätter vi oss på bageriet med en kopp kaffe och varsin lokalt producerad glass, planeringen är i full gång efter ett trevligt boende till ikväll. Vi inser att vi är sent ute, de alternativ vi velat ha är fullbokade och tillslut tar vi ett Best Western i Söderhamn. Inte det roligaste, men vi ska ändå bara sova...
IMG_20200728_144922.jpgIMG_20200728_153938.jpg
När vi kommer till hotellet inser vi att det ligger en kvart från centrum, vi överväger för- och nackdelar med att gå in dit eller att stanna kvar och äta på hotellet. Valet faller på det senare, och strax efter att vi bestämt oss börjar regnet att smattra. Bra val helt enkelt. Vi börjar med att dela en flaska medhavd Donnafugata från Sicilien, ihop med lite fuet och oliver. Maten, strömming med potatismos och parmesanpanerad schnitzel, är vällagad och god, och till grabbarnas förtjusning serveras Birra Moretti här. Efter maten sätter vi oss och softar lite, spelar tärning och delar en Bardolino som också tagits med hemifrån. Tur att vi har ett litet förråd med oss. Kvällen blir inte särskilt sen, vi är alla lite lagom sega efter utflykterna idag.
IMG_20200728_182421.jpgIMG_20200728_193432.jpgIMG_20200728_193500.jpg

Författat av millalindh 02:45 Arkiverat i Sverige Tagged waterfalls sverige bro trappor promenad moretti keramik utsikt världsarv Kommentarer (0)

Sundborn och Mora

semi-overcast 22 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.

Vi vaknar upp till en halvmulen dag, men det ser ändå inte ut att behövas regnkläder idag heller. En härlig frukost serveras, hembakt bröd och närodlat så långt det går. Vi avnjuter den på terrassen, och börjar sedan att plocka ihop oss lite och checkar ut. Bilen låter vi stå kvar på parkeringen ett tag till, först ska vi nämligen gå ett varv runt gruvbrottet. Slingan heter Gruvpromenaden, och den är 1,6 kilometer lång, med massor av infotavlor och bra fotoplatser. Att gå runt och titta på alla smarta konstruktioner är fascinerande, vi ser gigantiska skovelhjul, på nästan 18 meter i diameter, djupa hål ner i gruvan och sorteringsband där småbarn satt och sorterade sten. På en plats hittar vi en skylt med texten "Allt kommer att bli bra!", det visar sig att det finns en kikare på Falun Lasarett, i vilken man ser precis den här skylten. Vi vinkar såklart till eventuella tittare! Promenaden låter vi ta nästan två timmar med alla små stopp.
IMG_20200727_094717.jpgIMG_20200727_095336.jpg
Vid elvatiden drar vi iväg en sväng, målet är Sundborn - Carl Larsson-gården http://www.carllarsson.se/, som inte ligger mer än en dryg mil härifrån. Vi har förbokat biljetter, men kommer i god tid, så vi hinner med en liten fika på Hyttstugan, innan det är dags att samlas för en guidad tur. Vår guide heter Elsa, och hon börjar med att visa oss runt i trädgården, berättar om olika platser som Carl Larsson målat av och vi ser tydligt på bilderna att tavlorna är målade precis där vid björken eller där vid sjön. Vi blir visade in i huset, som är tillbyggt i många etapper, och fortfarande bor det ättlingar kvar här. Inne i huset får man tyvärr inte ta kort, vilket är synd men förståeligt. Här berättar Elsa om de olika rummen, visar målningar på väggar, tak och dörrar. Vi får en insikt i hur kärleksfull familjen var, att mycket verkar vara gjort med glimten i ögat samt hur duktig Karin Larsson var med all sitt textilskapande. Överallt finns de härliga, varma färgerna och målningar, skisser och textilier i mängder. Vi förstår varför denna Carl Larsson-stil har blivit så ikonisk inom inredning. En riktig konstskatt finns här också, både med konstnärsparets egna verk, importerade japanska målningar, diverse samlingar och gåvor från andra konstnärskollegor, bland annat vännen Zorn. Man blir riktigt glad både av färgerna och konsten, men också av den proffsiga guidningen. Detta är verkligen ett besök vi kan rekommendera!
IMG_20200727_130247.jpgIMG_20200727_121309.jpgIMG_20200727_121639.jpgIMG_20200727_121645.jpgIMG_20200727_122106.jpgIMG_20200727_122148.jpgIMG_20200727_130210.jpg
Vi åker tillbaka till Falun, med en härlig Carl Larsson-känsla i kroppen. Vi ska äta lunch med Julia och Rasmus, som råkar befinna sig i Falun precis idag när vi också är här (de bor vanligtvis i Uppsala). Härligt att se dem igen! Vi går till Pitchers för lunch, och fortsätter sedan till glasskiosken på torget för dessert. Snart är det dags att åka vidare åt olika håll, men så himla kul att det slumpade sig så att vi kunde ses!
Vi drar vidare, nu är klockan runt tre, och vi styr mot Mora, men det blir först ett litet spontanstopp i Rättvik. En lång brygga har fångat vår uppmärksamhet. Den går rakt ut i Siljan från Rättvik, och det visar sig att den från början byggdes för att ångbåtarna inte kunde komma närmre stranden eftersom det är så långgrunt här. Det är förmodligen världens längsta insjöbrygga, den är hela 628 meter lång. Vi går självklart ut på den, en härlig utsikt här, som det tyvärr är svårt att fånga på bild.
IMG_20200727_153602.jpgIMG_20200727_162810.jpgIMG_20200727_161425.jpg
I Rättvik brukar det denna vecka vara Classic Car Week, men i år är det inställt. Det verkar inte stoppa entusiasterna, som cruisar runt i stan med sina raggarbilar, sportbilar, amerikanare och andra spännande åk. Folk sitter bänkade på gräsmattor och parkbänkar för att titta och vi känner att det är rätt skönt att åka därifrån. Kul, men inte vår stil riktigt. Färden går vidare mot Mora, där vi precis bokat ett boende för natten, men innan dess har vi bestämt att köra in om Nusnäs, den lilla orten som blivit synonym med Dalahästar och Moraknivar. Här finns en liten fabriksvisning kombinerat med shop. Vi går runt men blir inte alls imponerande. Det är mycket turistigt, och även om vi förstår värdet i en handmålad dalahäst, symbolen för Sverige, så har vi svårt att se hur det kan sälja så mycket. Roligt att ha varit där, men inget köptes i shoppen, och vi blev inte mycket klokare på historien bakom. Utanför butiken hittar vi en välbevarad kyrkbåt, som man förr rodde runt med för att samla ihop folk från byarna till gudstjänst.
IMG_20200727_170544.jpgIMG_20200727_170348.jpg
Från Nusnäs är det inte långt kvar till Mora, och vi hittar enkelt till hotellet, Hotell Kung Gösta, http://kunggosta.se/sv/startsida/. Vi tar en svalkande öl på uteserveringen, vi provar en lokal tillverkare som heter Mora Bryggeri https://www.morabryggeri.se/ol/.
IMG_20200727_175627.jpg
Vi börjar bli hungriga och tar en liten promenad mot Mora Centrum. Nere vid Siljans strandkant hittar vi en krog som har cajunmat, Wasastugan https://wasastugan.nu/. Huset är en härlig timmerbyggnad med stockar så tjocka att vi inte ens orkar tänka på vad de väger. Maten är riktigt god, även fast det tar lite tid innan den kommer. Här har de ett bra öl-sortiment, vi dricker Samuel Adams, Lagunita och Bernard till våra ribeye steak, blackened prime rib och shrimp skewer.
IMG_20200727_185709.jpgIMG_20200727_192810.jpgIMG_20200727_200421.jpgIMG_20200727_200426.jpg
Klockan är bara nio när vi går därifrån, så vi tar en promenad genom byn. Självklart måste man ta dagens groupie i Vasaloppsmålet! Vi kommer hem till hotellet och sätter oss i sofforna i receptionen för att eftersnacka lite, grovplanera morgondagen, skriva lite blogg och dela en flaska alldeles utsökt Bourgogne - en som Wennborgs lyckades knipa de sista 4 flaskorna av framför nosen på oss - så det är med spänning vi smakar. Och visst är det grymt gott, lent, slankt och alldeles, alldeles underbart!
IMG_20200727_185510.jpgIMG_20200727_210123.jpgIMG_20200727_210825.jpgIMG_20200727_221053.jpg

Författat av millalindh 13:04 Arkiverat i Sverige Kommentarer (0)

Äntligen på väg igen - nu norrut

sunny 22 °C
Se Roadtrip Sweden 2020 på millalindhs karta över resan.


Känslan när man sätter sig i bilen och har veckor av upplevelser framför sig är helt underbar. Lite har vi grovplanerat såklart men det är ändå mycket som är härligt öppet för spontana påhitt. Vi har packat bilen, förmodligen som vanligt med alldeles för mycket bra-att-ha-grejer, och styr ut från soliga Motala efter frukost. Resan bär denna gång av norrut på riksväg 50, tanken var väl egentligen att åka ut i Europa i år igen, men stängda gränser och virus satte stopp för det. Att utforska det egna landet ska faktiskt bli riktigt kul även om det inte var originalplanen. Inte många minuter går förrän vi är fullt upptagna med att babbla gamla reseminnen från våra tidigare resor
IMG_20200726_094357.jpgIMG_20200726_094412.jpg
Strax innan elva åker vi av från "stora vägen" och styr in på på Tre sjöars väg, som slingrar sig vackert genom Bergslagens bruksorter. Stoppet blir i Nora, supermysigt med alla trähus. Vi parkerar på torget, och går runt en stund och fascineras av alla gamla byggnader. Det verkar vara mycket populärt med loppisar, antikvariat och pryttel-butiker, vi dyker in och utforskar Nora Diversehandel https://www.facebook.com/Nora-Diversehandel-203719633046067/, här finns hur mycket som helst för den nostalgiskt lagde. Spana in kaminen, vilken originell form för att sprida värmen!
IMG_20200726_113542.jpgIMG_20200726_124827.jpgIMG_20200726_124844.jpg
IMG_20200726_112512.jpgIMG_20200726_112422.jpg
Det drar ihop sig till lunchdags, och nere vid sjön hittar vi flera mysiga ställen. Vi väljer Selma G https://noraglass.se/, som ligger i ett gammalt hus med en stor, härlig trädgård fylld med cafébord och trädgårdsmöbler. Här är temat våfflor, det finns både matigare våfflor och efterrättsvåfflor. Eftersom det är lunch tar vi det matigare alternativet, med tillhörande lokal äppelmust. Glassen tar vi som efterrätt, och vilken glass sen! Dagsfärsk med mjuk konsistens och himmelsk smak, och i en nygjord våffla - kan det bli bättre?
IMG_20200726_124720.jpgIMG_20200726_121602.jpgIMG_20200726_123849.jpg
Vid ett åker vi vidare på Tre sjöars väg, och efter ett tag är vi ute på 50:an igen. Härliga gårdar med natursköna lägen, vi börjar se lite kullar och berg och känner oss nästan som i Alperna. Vi åker förbi en ruin som ser intressant ut, och visst är det dags för en liten bensträckare? Ruinen heter Klenshyttan, en bergsmanshytta från 1600-talet där man utvunnit järn fram till 1920-talet. Man kan gå runt i det lilla området och få en bra inblick i det hårda arbetet vid masugnen. Vi imponeras av byggnaderna, konstruktionerna och även av hur bra det har bevarats till oss i nutid. Ett härligt stopp, här finns även en bra rastplats och toa om man behöver.
IMG_20200726_141721.jpgIMG_20200726_140227.jpgIMG_20200726_140221.jpgIMG_20200726_141038.jpgIMG_20200726_140357.jpg
Strax efter tre är vi framme i Falun. Gruvan ligger mycket centralt, lätt att hitta dit. Vi har bokat rum på ett Bed & Breakfast som ligger mitt i gruvområdet, Gruvortens B&B https://www.gruvortens.se/, det har ett toppenbra läge precis bredvid kanten till det stora, öppna dagbrottet Stora Stöten. Smidigt att boka rum och entrépaket i ett. Huset är nyrenoverat, men byggdes redan 1705 åt Christopher Polhem. Varje rum har namn efter en person som varit viktig för huset. Vi installerar oss i rummen och går sedan snabbt vidare ut för att utforska området, som är ett av UNESCOs världsarv. Det är varmt idag, runt 25 grader och sol, mycket härligt förstås men inte vad väderprognoserna spått. Inga är gladare än vi!
IMG_20200726_180412.jpg5eac37d0-cf8b-11ea-a307-49ffe0806e0a.jpg
IMG_20200726_161757.jpgIMG_20200726_162154.jpg
Vi börjar med att gå in på museet, här hittar vi mycket info om gruvans historia, vad den betytt för Sverige och hur arbetet gått till. Mycket pedagogiskt upplagt och informativt upplagt. Legenden säger att det var en get som "upptäckte" kopparmalmen genom att böka i jorden så att hornen blev röda. Man vet inte hur länge man brutit malm här, men det finns bevis på att den var i full gång på 1200-talet, och förmodligen har det varit i bruk långt tidigare än så. Ett slitigt arbete var det att jobba i gruvan, och hög skaderisk, men tydligen också eftertraktat bland annat pga av att det var välbetalt, ganska fritt och lite macho. Här har man inte bara funnit koppar, även en hel del järn, lite guld och massor av annat har utvunnits. Det stora dagbrottet är ett resultat av ett stort ras i slutet av 1600-talet, då stora delar av gruvan rasade in. Ett tusental arbetade på den tiden i gruvan, men eftersom raset skedde en midsommarafton var alla lediga och inte en människa omkom. Snacka om tur! Koppar från Falu koppargruva har varit en stor exportvara, bland annat är taket på Versailles gjort av koppar härifrån. Intressant besök, vi tar ett mellanstopp utomhus för att kika på diverse välbehållna byggnader med fantastiska konstruktioner för att få upp malmen ur gruvan.
IMG_20200726_164255.jpgIMG_20200726_164358.jpg
Klockan fem har vi bokat en tur ned i gruvan. Vi får ta på oss snygga hjälmar och en skyddscape, och guiden visar oss ned i gruvan. Vi känner direkt hur svalt det blir, och vatten rinner konstant längs väggar och från taket. Allt i den översta delen är hugget för hand. Innan man hade krut och dynamit fick man elda stora eldar längs bergväggen, sedan gå dit och hacka loss den uppvärmda stenen bit för bit. Inte nog med att man måste hacka loss det, materialet måste också upp till ytan, både det som innehåller värdefullt mineral men också all annan sten. För att inte tala om allt vatten som man hela tiden måste forsla upp för att undvika att gruvan svämmar över. Vi får höra historien om Fet-Mats, som försvann mystiskt men som 42 år senare hittades i gruvan, så pass välbevarad att man trodde att han nyligen omkommit. Ingen kände igen honom - tills en äldre dam insåg att det var hennes fästman som försvunnit strax innan bröllopet. Det var gruvans fuktiga och mineralrika miljö som hade bevarat honom så pass bra!.
IMG_20200726_170616.jpg
IMG_20200726_173111.jpgIMG_20200726_174934.jpg
Vi går tillbaka till våra rum, byter om lite snabbt och tar en promenad på dryga kilometern in till centrala Falun. Det är söndag och inte mycket har öppet, men som tur är har vi spanat in en italiensk restaurang, Basta! https://www.restaurangbasta.se/. Det är ganska fullsatt men vi har tur att få ett bord. Vi börjar med en apertivo-drink, och sedan kommer den efterlängtade maten, pizza och pasta. Grymt gott, lagom sega och fluffiga kanter, välkokt pasta med underbar getost-sås. Till det dricker vi en Barbera från Alba, fruktigt och gott, passade bra till maten. Det börjar droppa lite regn och snabbt löser personalen proffsig så att alla på uteserveringen kommer in under tak och kan fortsätta kvällen. Vi gör det genom att beställa in kaffe, limoncello och en lagrad grappa. Nöjda går vi ett par timmar senare hemåt, sätter oss på den stora terrassen med utsikt över brottet och delar en flaska spansk garnacha. Vi drar upp lite planer för morgondagen, och efter lite skönt häng drar vi oss tillbaka till rummen. En toppendag fick rivstarta semestern!
IMG_20200726_193011.jpgIMG_20200726_195716.jpgIMG_20200726_200308.jpgIMG_20200726_204655.jpg

Författat av millalindh 15:35 Arkiverat i Sverige Tagged pizza sverige falun dalarna apertivo barbera nora världsarv Kommentarer (0)

Från Italien, genom Tyskland och hem till Sverige

semi-overcast 24 °C
Se Roadtrip till Italien 2018 på millalindhs karta över resan.


Torsdag 9/8
Vi äter vår sista frukost i Italien för denna resa, packar in allt i bilen, kramar om Paolo och Marco, och lämnar Rauzi och Malè strax innan klockan 10. Det är soligt och 26 grader varmt. Vi har hittills kört ca 300mil nu, innan vi vänder mot Sverige igen.
D89BF616D3C0AB116B3E3FE492F02F12.jpeg
Vi stannar och köper vignetten för autobahn för 9 euro på en mack. Den vill man inte glömma, dryga böter väntar annars. Det är rätt mycket trafik och en del köer som dock inte är så långvariga. Vi åker genom Brennerpasset, en vacker väg men ganska mycket trafik.
Kvart över tolv lämnar vi Italien, och en dryg timme senare har vi kört igenom hela Österrike och är nu i Tyskland. Vi försöker att få tiden att gå i bilen genom att köra lite frågesport, diskutera Alpernas geologi som vi alltid imponeras av, med mera. Vi ser en skogsbrand långt uppe på ett berg, helikoptrar surrar i luften för att släcka.
Kvart i två kör vi av för lunch, i en ort som heter Brannenburg och ligger precis i slutet av Alperna. Det blir kebab och falafel på Wendelsteiner kebaphaus. Här är det 32 grader varmt! Efter en snabb och billig lunch rullar vi iväg igen en halvtimme senare. Här ser vi otroliga mängder humle som odlas på fälten. Det kan byggas mycket öl på all den humlen!
IMG_20180809_161051.jpg
Ett snabbt stopp blir det söder om Nürnberg, för att tanka och ta en kaffe och glass. Det har blivit ännu varmare, 37,5 grader och strålande sol. När vi åker vidare kommer vi snart till en massa vägarbeten, och stau, det är segt förstås, men rullar... Och bättre med vägarbeten än olyckor. Faktiskt så har vi inte sett en enda olycka på vår tripp!
IMG_20180809_162920.jpg IMG_20180809_165912.jpg
18.30 kommer vi fram till kvällens hotell, Grüner Baum www.gruener-baum-naila.de i Naila, som ligger mellan Nürnberg och Leipzig. Idag har vi åkt bil typ hela dagen så det är riktigt skönt att kliva ut ur bilen och sträcka på benen, som är lite stumma av träningsvärk från tisdagens och onsdagens bergspromenader.
Det ska finnas en Biergarten på hotellet har vi läst om, men typiskt nog har de stängt just idag! Vi går gatan ned och hittar Café Puccini, som har uteservering. Här sätter vi oss, men det blåser faktiskt rejält! Vi flyttar in istället, och tur det, för det börjar mullra och droppa ute. Åskvädret kommer aldrig närmare, men vi äter ändå inne. Det blir olika schnitzlar och cordon bleu. Proppmätta tar vi en promenad runt i byn, men en torsdagskväll i en liten by erbjuder inte mycket spännande, så det blir en ganska tidigt kväll. Alla är trötta och sega efter att ha åkt bil hela dagen.
IMG_20180809_185854.jpg IMG_20180809_191334.jpg
IMG_20180809_193728.jpg IMG_20180809_201103.jpg
Fredag 10/8
Kvart över nio lämnar vi hotellet och styr vidare norrut. Det hade visst varit storm i Tyskland igår och inatt, med kaos och översvämningar, inställda tåg och flyg. Även i Sverige är vädret lynnigt, med varningar utfärdade. Vi hoppas att vi inte kommer att drabbas av det, än så länge ser det bra ut, det är 18 grader och halvmulet. Perfekt bilväder!
Det blir samtal om högst varierande ämnen, olika sätt att mäta tiden, varför frankerna är tyska och inte franska, Ålands autonoma ställning och annat knäppt vi kommer på längs vägen. Vi kör även lite frågesport om geografi.
Vi svänger av motorvägen mot Wittstock klockan ett för att pausa lite och äta lunch. På vägen dit kör vi genom en vacker allé, men vi undrar lite vad vägskylten varnar för och är det mer risk att krocka just här? Attackerar träden? Är det hårdare träd? Well, well, våra trötta hjärnor spårar lät ur! Vi strosar runt lite i den mysiga lilla staden, och sätter oss sedan på restaurang Akropolis, solen skiner och även om det inte är mer än 22 grader så är det riktigt skönt. Vi beställer in omelett, kyckling och gyros. Gott med mat i solen!
IMG_20180810_120643.jpg IMG_20180810_131131.jpg
IMG_20180810_160155.jpg IMG_20180810_134214.jpg
Vi åker vidare strax efter två och kommer fram klockan fyra till hotellet vi har bokat för kvällen, Carmina am See www.carmina-hotel.de, som ligger mellan Rostock och Rügen.
Vi checkar in och blir bjudna på varsin öl! De som driver hotellet är mycket trevliga och hjälpsamma, vi får tips om vart vi ska åka nu när vi har ett par timmar över innan det blir middagsdags. Choklad på huvudkudden är något som uppskattas, känns lite lyxigt!
Vi åker en liten bit till Barth, en dryg mil bort. Vi går först runt i hamnen, tittar på båtar  och en massa fina snidade träskulpturer av vad vi antar är en lokal konstnär, för vi hittar hans verk på många platser i den lilla staden. Sedan tar vi en rundtur i centrum, som ligger precis bredvid hamnen. Mycket fina gamla hus! En dryg timme senare åker vi tillbaka till hotellet.
IMG_20180810_171503.jpg IMG_20180810_171920.jpg
IMG_20180810_171740.jpg IMG_20180810_175329.jpg
IMG_20180810_180010.jpg
Vi sätter oss på hotellets restaurang, det finns en mysig uteservering med utsikt över den lilla sjön. På menyn finns en trerätters med Chef's choice, det låter spännande! Som förrätt får vi in en kycklingsoppa med curry, mozzarellasticks och hibiskusblomma. När den är uppäten kommer en smördegsinbakad fläskfilé m svamp och en fläskfilé med gorgonzola, bönor, bacon och dragonsås. Mums! Kocken kommer ut personligen och pratar lite, tyckte vi om maten? Trevligt och seriöst att ta sig tid till att göra så! Till dessert blir det frozen yoghurt med jordgubbar och grädde. Vi avslutar med en espresso och så testar vi en lokal plommonsnaps, ganska söt och god! Vi sätter oss lite i soffan och babblar bort en stund, men snart går vi tillbaka till våra rum. Det är konstigt nog påfrestande att åka bil en hel dag, man blir trött även fast man bara sitter still!
IMG_20180810_185337.jpg IMG_20180810_191211.jpg
IMG_20180810_192725.jpg IMG_20180810_192658.jpg
IMG_20180810_195209.jpg IMG_20180810_201334.jpg
IMG_20180810_193051.jpg
Lördag 11/8
Sista dagen på kontinenten! Vi käkar frukost - kolla vilka gulliga äggvärmare! Hotellet känns som att de har greppat det där med att ge det där lilla extra! På damtoaletten i hotellfoajen hittade vi t ex den här lådan, med lite av vare man kan behöva!
IMG_20180811_075749.jpg IMG_20180810_203648.jpg
Vi åker kvart i nio, det tar ungefär en timme till Rostock. Det är inte mycket trafik här, men det är inte motorväg heller så ibland saktas tempot ned lite. Vi passar på att tanka i Tyskland, det är betydligt billigare här än i Danmark och Sverige. Eftersom vi kom i god tid till färjan i Rostock, tar vi en liten sväng i Bordershopen först. Sen kör vi ned till terminalen och väntar på 11-färjan. Här regnar det och är bara 18 grader. Bara att vänja sig! Vi tar Danmark i ett svep utan att stanna, och strax innan klockan tre kör vi över Öresundsbron och in i Sverige! När vi stannar i Hurva kan vi summera årets Roadtrip till 450 mil, 16 dagar, 6 länder, många vingårdar, härliga men jobbiga promenader, massor med god mat, oräkneliga Aperol Spritz och oändligt med härliga minnen! En underbar resa helt enkelt!

Författat av millalindh 11:23 Arkiverat i Tyskland Tagged sverige tyskland italien ol pilsner aperol autobahn österrike hurva stau åska wienerschnitzel roadtrip_till_italien_2018 rauzi Kommentarer (0)

(Inlägg 1 - 10 af 85) Sida [1] 2 3 4 5 6 7 8 9 »